Rymden

Trots enorma framgångar står fysiker och astronomer i dag inför gåtor som kan te sig besvärligare än tidigare.

I ett helt hov av månar och ringar som planeten Saturnus håller sig med är Enceladus en av de minsta medlemmarna.

Vore universum perfekt skulle det vara tomt. I begynnelsen bildades nämligen exakt lika mycket materia som antimateria. Och då borde de omedelbart ha förintat varandra. Ändå finns vi här.

Vid den tid då jorden kom till, för 4,5 miljarder år sedan och sedan ytterligare ett par miljarder år framöver, var solens strålning en tredjedel lägre än i dag.

Trots sina framgångar är Albert Einsteins allmänna relativitetsteori inte till fullo bekräftad än. Gravitationsvågor, som enligt teorin bör färdas kors och tvärs genom rymden, har ingen sett till.

Billiga minisatelliter har blivit en svensk specialitet.

1. Norrsken på Saturnus. Saturnus med sina fina ringar har i likhet med jorden visat sig kunna lysa upp sina poler med norrsken.

Det är först helt nyligen som vi fått chansen att ta reda på vad som händer med materia precis innan den slukas av ett svart hål.

Denna något psykedeliska bild av solen har skickats till jorden av Solar Dynamic Observatory. Det amerikanska solteleskopet påbörjade i februari sitt 5-åriga uppdrag att vaka över solens aktiviteter.

En stjärna bara tio ljusår bort från oss kan vara vår närmaste bruna dvärggranne.

En europeisk satellit kallad CryoSat-2, som ska följa isarna över Grönland och Antarktis, sköts upp i april från Baikonur i Kazakstan.

Trots att Triton, en av Neptunus månar, ligger i utkanten av planetsystemet påverkas den av solens värmande strålar när sommarhalvåret anländer.

Den brittiske 1500-talspoeten John Heywood liknade vår egen måne vid en ost. Vad skulle han inte ha skrivit om Marsmånen Fobos?

Den högenergetiska gammastrålning som Fermiteleskopet tar emot avslöjar vad som pågår i kaoset runt exploderande supernovor, svarta hål och snabbt roterande pulsarer.