Än lever Asiens lejon

Först efter långdragna förhandlingar och åratal av väntan fick Mattias Klum lov att fotografera lejonen i Girskogen i nordvästra Indien. De indiska myndigheterna befarade att han skulle utsätta sig för alltför stora risker. Det händer att lejonen attackerar människor, men i Girskogen får man inte längre bära skjutvapen. Därför vill man på allt sätt hindra att farliga situationer uppkommer.

Slutligen fick Mattias tillstånd att under några månader vistas i skogen. Det är det enda stället på jorden där asiatiska lejon lever i det fria. Lejonspanaren som gjorde honom sällskap i skogen och hjälpte till att spåra upp djuren hade bara en järnskodd stav till försvar. Så småningom vande sig lejonen vid de två männen och lät dem komma så nära att det blev möjligt att fotografera.

Krympande livsrum

I dag lever de asiatiska lejonen, en urgammal symbol för mod och styrka, farligt nära gränsen för utrotning. För 2 000 år sedan fanns dessa skogslevande lejon inom ett väldigt område som sträckte sig från Grekland till centrala Indien.

Länge klarade sig lejonen någorlunda bra trots att deras livsrum ständigt minskade. Skogarna krympte på bekostnad av den odlade mark som behövdes när befolkningarna växte.

När skjutvapen blev vanliga fick människan övertag över sin fruktade fiende, som kunde ta både folk och fä. Under 1800-talet minskade bestånden kraftigt. I slutet av seklet försvann lejonen från Turkiet. Sista gången ett asiatiskt lejon påträffades utanför Indiens gränser var 1942 i Iran.

I det brittiska imperiet var lejonjakt ett högt uppskattat nöje. Jakten bedrevs med sådan iver att bara ett fåtal lejon återstod då en lokal monark i början av 1900-talet beslöt att skydda lejonen inom sitt rike på Gujarathalvön.

Numera är Girskogen i nordvästra Indien det enda ställe på jorden där asiatiska lejon fortfarande kan påträffas i det vilda. Gir National Park, lejonens kärnområde där Mattias Klum har tagit bilderna, är 260 kvadratkilometer stort. Det omges av ett större område på 1 150 kvadratkilometer där lejonen i princip är fredade, men där de inte kan leva ostörda. Den totala fredade arealen är lika stor som Gotland. Enligt en undersökning som utfördes för ett par år sedan fanns cirka 320 lejon i Girskogen, uppger Nigel Hodgetts vid Asiatic Lion Information Centre.

Asiatiska lejonen skiljer sig genetiskt från sina afrikanska kusiner. Skillnaderna är så stora att molekylärgenetiker anser att dessa två underarter av lejon har levt åtskilda i omkring 100 000 år. Skillnaderna är å andra sidan inte större än att djuren kan para sig och få livskraftiga ungar.

Ett skogsdjur

De asiatiska lejonen är något mindre till växten än de afrikanska. Längs magen löper ett långt hudveck. Manen är kortare än hos afrikanska lejon och blir inte längre än att hanens öron förblir synliga. Dessa skogslevande lejon har tätare päls och kraftigare svanstofs än de som lever på savannen i Afrika. Tät päls är ett bra skydd när lejonen rör sig i den taggiga snårskogen. Vidare har de välutvecklade, stiliga tofsar på armbågarna.

Lejonflockarna i Girskogen är mindre än de i Afrika. Oftast är det endast två vuxna honor som lever tillsammans med sina små och halvvuxna ungar. Hanarnas revir upptar drygt hundra kvadratkilometer och inom det ryms vanligtvis två flockar. Hanar håller sig mest för sig själva.

De naturliga bytesdjuren är hjortar och antiloper. Men eftersom det finns gott om bufflar och annan boskap i området tar lejonen också sådana djur.

Överlever lejonen sina första år kan de bli långlivade. Bland Girskogens lejon blir honorna i medeltal 18 år, medan hanarna lever ett par år kortare. Upp till 16-årsåldern fortsätter de att para sig och få ungar.

Bland lejonungarna är dödligheten stor. Ungefär var tredje unge dör under sitt första år. Men dödligheten sjunker därefter raskt. Den är mindre än 10 procent årligen bland de vuxna djuren.

Torkan ett stort hot

Girskogen har ett rikt djurliv. Förutom lejon finns där omkring 300 leoparder. Skogens 40 000 vilda klövdjur är en förutsättning för att rovdjuren ska överleva. Det finns också gott om vildsvin. Men rovdjuren nöjer sig inte med det skogen bjuder. Under tioårsperioden 1985 till 1995 tog lejonen drygt 15 000 djur som tillhörde tamboskapen.

Inom skyddsområdets gränser bor maldharifolket, ett nomadiserande herdefolk som precis som lejonet är hänvisat till Girskogen. Tidigare rörde sig detta folk i stora delar av västra Indien, i dag är det endast i Girskogen som de kan leva på sitt traditionella sätt. Och där behövs de för att lejonen ska överleva. Deras boskap skapar ett landskap med gräsbevuxna kullar inne i skogen, ett varierat landskap som passar lejonen mycket bra.

Maldharifolket och lejonen har under lång tid levt sida vid sida i Girskogen och har i viss mån vant sig vid varandra. Men det går inte att förneka att maldharifolket och även de bofasta bönderna får göra uppoffringar för lejonens skull. Myndigheternas bestämmelser inkräktar på många sätt på deras liv, ofta med lejonskyddet som förevändning.

Särskilt svårt är det under tider av torka. Då har lejonen ont om byte i skogen och attackerar boskapen mer än vanligt. Vid torka är det också vanligare att människor angrips och blir dödade. Under ett par torra år i slutet av 1980-talet angrep lejonen 81 personer och dödade 16 av dem.

I slutet av april i år blev situationen åter kritisk. På grund av att nederbörden har varit ovanligt sparsam de senaste fyra åren torkade floderna ut tidigare än normalt och de vattenreservoarer som finns runt om i parken var också torra. Stora tankbilar med vatten fick lov att köra in i skogen och fylla reservoarerna för att rädda situationen.

Som fristad är Girskogen inte någon idealisk plats. Förutom herdefolket och bönderna som får sin utkomst där, rör sig mängder av andra människor i området. Där finns fyra stora tempel till vilka 150 000 pilgrimer vallfärdar varje år. Genom skyddsområdet löper fem stora vägar och en järnväg. Flera lejon dödas och skadas i trafiken varje år. Industrier byggs upp längs kusten i närheten av skogen, vilket innebär att transporterna genom området kommer att öka. Risken för miljöföroreningar ökar också.

Bränder är ytterligare ett hot mot skogen och dess djur. Ju fler människor som rör sig i skogen, desto större är brandfaran. I slutet av mars i år förstördes 700 hektar av elden.

Nya marker?

Trots alla hot och faror har försöken att rädda lejonen ändå varit framgångsrika. Lejonen förökar sig och är friska. De vilda gräsätarna, lejonens bytesdjur, har också ökat i antal som en följd av att tamboskapen har begränsats. Antalet lejon är nu så stort att de i allt högre grad söker sig till närliggande områden och etablerar sig där. Ibland går det bra, ibland misslyckas det. Slår lejonen sig ner nära bebyggelse vill befolkningen bli av med dem eftersom de angriper deras boskap. Då fångas de av viltvårdarna och förs tillbaka till Girskogen.

Handlar det om problemdjur, det vill säga lejon som har börjat angripa människor eller som främst dödar tamboskap, tas de om hand på annat sätt. I staden Junagadh, 60 kilometer från Gir, finns Sakkarbaug Zoo. Där håller man enbart djur som förekommer i Girskogen, och dit förs problemdjuren. Djurparken föder upp lejon för avel och skickar dem till andra djurparker i Indien och utomlands. De har förökat sig så bra att det snart finns en lika stor grupp asiatiska lejon i djurparker som i det vilda.

Lejonen i fångenskap kan få stor betydelse för de viltlevande lejonen. Om djuren i Girskogen skulle råka ut för smittsamma sjukdomar eller andra olyckor, som gör att stammen krymper under en kritisk gräns, finns alltså en reserv av genetiskt material i djurparkerna som kan användas för att förhindra inavel.

Ett annat och mycket angeläget sätt att försäkra sig om lejonens fortlevnad är att skaffa nya områden där de kan etablera sig. Just nu planeras försök att plantera ut lejon i Palpur-Kuno Wildlife Sanctuary i delstaten Madhya Pradesh (bild 4). Området består av skog med teak och andra lövfällande träd. Där finns gott om bytesdjur. Myndigheterna har redan evakuerat människor från drygt 20 byar i området. Det enda som saknas är lejon. För tills vidare har delstaten Gujarat vägrat att avstå från ett enda av sina lejon.