Kvicksilver allt giftigare

Nu är det klart att kvicksilver i låga doser inte bara slår mot hjärnan och nervsystemet. Det kan också ge hjärtsjukdom.

Till en början är hon blyg. Men det dröjer inte länge förrän leklusten lyser i ögonen och den lilla flickan från Färöarna vill visa barnläkaren hur stark hon är. Hon är fem år och ingår i en stor epidemiologisk undersökning. Den handlar om hur kvicksilver och andra miljögifter påverkar barns utveckling. Läkaren undersöker också flickans balanssinne, koordinationsförmåga, reflexer, känsel i armar och ben, synfält, ögonrörelser, hörsel och blodtryck.

Sjuåringar under luppen

Om ett par år, innan det är dags att börja skolan, ska flickan komma tillbaka för ytterligare tester. Då kommer hon att träffa en psykolog som undersöker olika intellektuella förmågor som kan påverkas av miljögifter. Det handlar bland annat om språkutveckling, korttidsminne och skicklighet att känna igen symboler. Med hjälp av olika datorspel testas reaktionsförmågan. Dessutom kommer forskarna att mäta hur snabbt nervimpulser rör sig från ögon och öron till de delar av hjärnan där bilderna respektive hörselintrycken sätts samman.

Resultaten från de 650 barn som ingår i undersökningen ska sedan jämföras med hur mycket miljögifter barnen har utsatts för från det att de fortfarande låg i mammas mage fram till sjuårsåldern. Kvicksilver som en gravid kvinna får i sig med maten överförs nämligen till fostret via moderkakan. Hur mycket kvicksilver som fostret har tagit upp mäts genom blodprov från barnets navelsträng vid förlossningen. Indirekt kan man också uppskatta hur mycket kvicksilver som fostret har utsatts för genom att mäta halten i mödrarnas hår.

Bättre men inte bra

Tidigare har en liknande undersökning utförts på över tusen färöiska sjuåringar. Dessa barn visade inga kliniska symtom på kvicksilverförgiftning. Däremot hade deras intellektuella och motoriska utveckling påverkats av kvicksilvret. Ju mer kvicksilver barnen hade blivit utsatta för som foster, desto mer fördröjd var deras utveckling. De hade sämre finmotorik, uppmärksamhet, minne, språkutveckling och inlärningsförmåga. Liknande resultat visar en tidigare, mindre omfattande undersökning från Nya Zeeland, medan man däremot inte har sett några samband hos en grupp barn från Seychellerna som forskare också har följt under flera år.

Barnen i den första undersökningen på Färöarna föddes under en tid då kött och späck från grindvalar fortfarande var vanligt på middagsborden på Färöarna. Grindvalar, liksom andra tandvalar, innehåller höga halter av både kvicksilver och PCB, och för fem år sedan införde Färöarna strikta kostrekommendationer för att begränsa den mängd miljögifter som befolkningen utsätts för. För kvicksilver har åtgärden lett till goda resultat. Halterna hos de gravida kvinnorna håller sig numera på ungefär samma nivå som hos gravida kvinnor i resten av Norden.

Mödrarnas halter av PCB har dessvärre inte sjunkit. Det beror på att kroppen har mycket svårare att göra sig av med detta gift. Läkarna är oroliga för att de höga PCB-halterna ska påverka barnens immunsystem, berättar Pál Wiehe vid Torshavns sjukhus som leder undersökningarna. För att testa barnens förmåga att bilda antikroppar tar man därför blodprov före och efter det att de har vaccinerats.

Gränsvärdena sänks

Situationen på Färöarna är inte unik. FN:s miljöorgan Unep har nyligen presenterat en global kartläggning av kvicksilverfrågan. I den uppges exempelvis att 8 procent av kvinnorna i USA har så höga kvicksilvervärden att deras barn kan ta skada. Störst risk löper barn till kvinnor som äter mycket fisk med höga kvicksilverhalter. I länder som Grönland och Japan, där marina däggdjur är vanligt på matsedeln, har befolkningen ännu högre kvicksilverhalter. Kvicksilver finns inte bara i valkött utan lagras också i många djuphavsfiskar som stor tonfisk (som är en annan art än de små tonfiskar som ingår i tonfisk på burk), svärdfisk, haj och stor hälleflundra. Sötvattenfiskar som gädda och lake kan också ha höga kvicksilverhalter.

Undersökningarna på Färöarna har fått stort genomslag i den internationella miljödebatten. Den amerikanska naturvårdsmyndigheten, EPA, anser att resultaten väger tyngre än undersökningar med motsatta resultat och har haft dem som grund när man nyligen reviderade sin riskbedömning. EPA rekommenderar nu sänkt referensvärde, det vill säga den kvicksilverhalt under vilken man inte ska behöva befara att foster tar skada. EPA:s tidigare riskbedömning byggde på erfarenheter från en förgiftningskatastrof i Irak på 1970-talet (se rutan på nästa sida). EPA anser numera att halten kvicksilver i navelsträngsblodet inte bör överskrida 5,8 mikrogram per liter. I detta värde finns en säkerhetsfaktor, för först vid halter som ligger tio gånger högre anser myndigheten att fostret löper risk att skadas.

Världshälsoorganisationen, WHO, har tillsammans med FN:s jordbruksorgan, FAO, halverat gränsen för tolerabelt veckointag av kvicksilver. Rekommendationen från i somras innebär att det inte finns anledning att oroa sig för barnens hälsa så länge gravida kvinnor inte får i sig mer än 1,6 mikrogram kvicksilver per kilo kroppsvikt per vecka. WHO/FAO har en säkerhetsfaktor på 6,4 i sina beräkningar, där de har vägt samman resultaten från Färöarna och Seychellerna.

Sverige ligger efter

I Sverige saknas en kartläggning av kvicksilverhalterna hos befolkningen. Men vi vet att halterna hos svenska mödrar varierar beroende på kosthållet. Karolin Ask Björnberg, doktorand vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet har preliminära resultat från två undersökningar. Den ena omfattar 130 gravida kvinnor i Uppsala län. I den andra har hon undersökt 146 kvinnor i åldrarna 19 till 56 år som äter mycket fisk och som kommer från olika delar av landet.

I bägge undersökningarna ligger medelvärdet av kvinnornas kvicksilverhalter under EPA:s nya referensvärde. Men det är stor variation bland kvinnorna. Bland dem som äter riktigt mycket fisk ligger var femte kvinna över det amerikanska referensvärdet.

De svenska kostrekommendationerna beträffande kvicksilver utformades i början av 1990-talet. Det innebär att Livsmedelsverket ännu inte har beaktat resultaten från den första undersökningen på Färöarna. Enligt Anders Glynn, toxikolog på Livsmedelsverket, räknar man dock med att snart göra en översyn av rekommendationerna. De nuvarande råden innebär att den som är gravid eller planerar att bli gravid inom tre månader helt ska avstå från fisk med höga kvicksilverhalter. Andra personer bör äta sådan fisk högst en gång i veckan. Livsmedelsverket försöker på olika sätt att nå de berörda grupperna bland annat genom sin webbplats.

Fiskfetter påverkar risker

Riskerna med att äta kvicksilverhaltig fisk har främst förknippats med barns mentala utveckling. Men för folkhälsan kan andra risker vara lika allvarliga. Det handlar om hjärt-kärlsjukdomar.

Redan 1995 publicerade forskare vid Kuopio-universitet i Finland resultaten från en undersökning om sambandet mellan fiskkonsumtion och hjärt-kärlsjukdomar. Undersökningen omfattade män i östra Finland som bor i trakter där många sjöar är förorenade av kvicksilver. Männen delades in i olika grupper beroende på deras kvicksilverhalter. Den högst exponerade gruppen hade halter i blodet som man även kan finna hos svenska högkonsumenter av insjöfisk. Dessa löpte fördubblad risk att dö i hjärtattack jämfört med männen i den lägst exponerade gruppen. Jukka T. Salonen, en av forskarna bakom undersökningen, uppskattar att ungefär en tredjedel av den manliga befolkningen i östra Finland löper ökad risk att dö i hjärtattack på grund av kvicksilvret. Denna risk är lika hög som risken med att röka!

De finländska forskarna avråder dock inte från att äta fisk. Skälet är att deras undersökning också visar att fettet i fisken skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar. Fiskens välgörande verkan väger tyngre så länge man bara äter fisk ett par gånger i veckan. Helst ska man undvika att äta äldre gäddor och abborrar från sjöar med mycket kvicksilver. Dessutom bör man variera vilken fisk man äter.

Resultaten från den finländska studien bekräftas av en nyligen publicerad studie som omfattar män från flera europeiska länder. I den har forskarna dragit slutsatsen att hög kvicksilverhalt minskar fiskfettets skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdomar.

En svensk undersökning, där man har följt ett stort antal västerbottningar, visar däremot inget samband mellan höga kvicksilverhalter och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, utan snarare det motsatta. Liknande resultat finns även från Göteborg. De positiva effekterna beror inte på att kvicksilver skulle vara nyttigt utan rimligen på att skyddet från fiskfetterna ökar ju mer fisk man äter. De negativa effekterna slår kanske igenom först vid ännu högre kvicksilverhalter.

Bilden av kvicksilver och risk för hjärt-kärlsjukdomar är alltså motsägelsefull. Enligt Staffan Skjerfving vid Lunds universitet, en av forskarna bakom den svenska undersökningen, vet ingen riktigt varför. Därför planerar man nu att fortsätta studierna i Västerbotten.

Några av resultaten från Färöarna pekar på ett samband mellan höga kvicksilverhalter och tendenser till högt blodtryck hos barnen. Högt blodtryck är en känd riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Blodtrycket påverkas redan vid kvicksilverhalter som är så låga att de närmar sig EPA:s referensvärde. I detta perspektiv finns det inte längre någon säkerhetsfaktor, anser Färöläkaren Pál Wiehe.

Både EPA:s och Uneps experter anser dock att det vetenskapliga underlaget inte är tillräckligt för att det ska gå att bedöma riskerna för hjärt-kärlsjukdomar. Därför är man ännu inte mogen att revidera kostråden till allmänheten.

Koleldning i Kina största källan

Globalt sett är koleldning den viktigaste källan till det kvicksilver som hamnar i fisken. Under 1980-talet har Västeuropa och Nordamerika lyckats halvera dessa utsläpp. Det finns också sedan 1998 ett miljöavtal med krav på ytterligare minskade utsläpp i Europa och USA. Men i Asien går trenden åt motsatt håll. Utsläppen ökar, och i dag står Kina, med mycket småskalig koleldning i hemmen och många små lokala kraftverk, för ungefär en fjärdedel av de globala kvicksilverutsläppen.

När kvicksilver hamnar i atmosfären beter det sig ungefär som PCB och andra långlivade organiska miljögifter. Det förångas och kan färdas långa sträckor i atmosfären. Det kan också lagras i mark och hav innan det åter frigörs och sprids vidare. På så sätt kan kvicksilvret hamna långt bort från tätbefolkade industriområden. Mätningar från Grönland av kvicksilver i hår från mumifierade människor klädda i sälskinn visar att halterna i såväl människor som marina däggdjur har trefaldigats sedan 1500-talet. Mätningar i gamla och nya valtänder från norra Kanada tyder på att 80 procent av kvicksilvret i valarna härrör från energiproduktion och andra industriella aktiviteter. I Sverige kommer det mesta av kvicksilvernedfallet från källor utanför landets gränser.

Halterna ökar

Medan politiska åtgärder har lett till att halterna av många andra miljögifter sjunker i djur och människor, är trenden för kvicksilver inte lika glädjande. I vissa delar av Arktis, speciellt Kanada och Grönland, ökar i stället kvicksilverhalterna i vissa marina fåglar och däggdjur.

I Sverige inleddes mätningarna på 1960-talet, och fram till 1990-talet minskade halterna stadigt i de fiskarter som man följer regelbundet. Men sedan dess har det inte hänt så mycket, säger Anders Bignert, ansvarig för miljöövervakningen vid Naturhistoriska riksmuseet.

Trots att nedfallet över Sverige har minskat kraftigt, med ungefär 70 procent under de senaste decennierna, visar en rapport från Naturvårdsverket att halten kvicksilver i markens övre lager fortfarande ökar i södra Sverige. På lång sikt når kvicksilvret fiskarna. Mer omedelbart störs biologiska processer i marken, eftersom kvicksilver är giftigt också för många mikroorganismer.

Enligt Naturvårdsverket måste nedfallet av kvicksilver minskas med ytterligare 80 procent för att kvicksilverhalten i fisk ska komma ner till 0,5 milligram per kilo i alla sjöar, ett mål som bygger på WHO:s tidigare riskvärderingar. I dag överskrids denna halt i hälften av Sveriges sjöar. Med hänsyn till de allt striktare riskbedömningarna skulle nedfallet alltså behöva minska ännu mer.

Kvicksilver har debatterats i snart ett halvsekel. Under de närmaste åren lär diskussionen bli ett viktigt inslag i det internationella politiska samtalet om miljön. I Europa håller EU-kommissionen på att skriva en europeisk kvicksilverstrategi som ska vara färdig 2004. Unep har ett handlingsprogram som riktar sig främst mot u-länderna. Om dessa insatser kan leda till mindre kvicksilver i fisk under överskådlig tid återstår att se.

Kvicksilverkatastrofer

Att kvicksilver är ett nervgift är välkänt sedan länge, bland annat från människor som har utsatts för kvicksilverångor i sitt arbete. På 1950-talet blev det uppenbart att industriella utsläpp av kvicksilver kan drabba ett helt samhälle. I Minamata i Japan åt människorna fisk från en bukt som förorenats av en kemisk industri. Stora delar av befolkningen, över 1 000 människor, drabbades av allvarliga nervskador. Många dog. Värst skadade var barnen, som ofta föddes med allvarliga utvecklingsstörningar. År 1956 erkändes skandalen offentligt, och raden av olika förgiftningssymtom fick samlingsbenämningen Minamatasjukdomen. Det dröjde ända till slutet av 1990-talet innan man åter fick fiska i Minamatabukten.

Erfarenheterna från Minamata visar att barn som utsätts för kvicksilver i moderlivet är mer känsliga för detta nervgift än vuxna. Genom obduktioner kunde forskarna se hur kvicksilver hade skadat delar av hjärnan. Denna kunskap har legat till grund för de olika tester som senare undersökningar har använt för att hitta subtila tecken på nervskador.

På 1950-talet skedde också ett par förgiftningskatastrofer i Irak, då människor åt utsäde som behandlats med etylkvicksilver för att förhindra rötangrepp. År 1972 inträffade ytterligare en storskalig förgiftning i Irak, som tvingade 6 500 människor till sjukhus sedan de ätit bröd som bakats med utsäde behandlat med metylkvicksilver. Nära 500 människor dog. Irakförgiftningen låg till grund för WHO:s tidigare riskbedömning och rekommendationer.

I Sverige uppmärksammades kvicksilver som miljögift redan i början av 1950-talet, då en forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt upptäckte kopplingen mellan kvicksilver i utsäde och fåglar som dog på fälten. Genombrottet kom dock inte förrän i början av 1960-talet. Avgörande var att Naturhistoriska riksmuseet började kartlägga kvicksilverhalten i fisk. Dessutom kom förklaringen till hur oorganiskt kvicksilver i naturen kunde omvandlas till metylkvicksilver, den giftiga form som svarar för den största delen av kvicksilver i fisk. År 1966 sattes de första provisoriska gränsvärdena i Sverige för kvicksilver i fisk.

Från luft till vatten

År 1995 upptäckte forskare i norra Kanada att halten av kvicksilver i luften sjönk drastiskt i samband med att solen kom tillbaka efter den långa midvinternatten. Först trodde de att instrumenten krånglade, men fenomenet återkom och kunde även dokumenteras på andra platser i Arktis. Man ser samtidigt en ökning av mängden kvicksilver i snötäcket.

Orsaken är en serie kemiska reaktioner som omvandlar atmosfärens gasformiga kvicksilveratomer till en reaktiv form som snabbt fastnar på tillgängliga ytor, och i Arktis ligger snön närmast till hands.

Katalysator i reaktionen är grundämnet brom från havet. Isen i Arktis rör sig hela tiden, och det kan finnas fria vattenytor även under den kallaste vinter. Men vattnet fryser snabbt i de låga temperaturerna, och under sådana förhållanden hamnar bromet på isens yta snarare än i havsvattnet. Bromkoncentrationen är som högst under vårvintern. När solen återvänder gör solenergi att bromet kan reagera med ozon och bilda bromoxid, som i sin tur reagerar med atmosfärens gasformiga kvicksilveratomer.

Egentligen vet man inte vad som händer med det reaktiva kvicksilvret. En del, ungefär hälften, återgår till atmosfären, men man misstänker att resten kan omvandlas till organiskt kvicksilver, till exempel metylkvicksilver, som lätt kan tas upp i näringsväven. Och eftersom det sker i samband med snösmältningen, just när livet återvänder i Arktis, är förhållandena idealiska för upptag i levande organismer.

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor