Raka spåret i månens sken

I Afrika lever dyngbaggen Scarabaeus zambesianus. När en stor gräsätare harsläppt en hög är den där för att ta för sig. Det gäller att snabbt rulla iväg sin dyngboll så ingen annan dyngbagge kommer och tar den.

Den rakaste vägen bort från högen är den snabbaste. Dyngbaggarna orienterarsig efter det mönster som polariserat solljus bildar på himlen. Det skapasav små partiklar i atmosfären som sprider ljuset. När solen har sjunkit merän 18 grader under horisonten försvinner mönstret och de flesta baggarnaslutar då dagens rullande.

Men om månen lyser fortsätter Scarabaeus zambesianus att rulla bollarspikrakt. Marie Dacke vid Institutionen för cell- och organismbiologi, Lundsuniversitet, anade att denna dyngbaggsart också kan orientera sig eftermönstret av polariserat månljus. Detta trots att det är en miljon gångersvagare än det polariserade ljuset från solen.

När forskarna lät månljuset falla genom ett filter som ändradepolarisationens riktning med 90 grader ändrade också dyngbaggen sinfärdriktning med 90 grader. Baggens reaktion bevisade att det ärpolarisationen och inte månljuset som sådant som hjälper den att orientera.

Det är bara två år sedan forskare upptäckte att månljuset ger upphov tillett polarisationsmönster på himlen. Troligen finns det många andra djur somkan använda detta mönster som nattlig kompass. Men Scarabaeus zambesianusblev först med att visa världen att detta är möjligt.