Rödluvan byter skepnad

Om man följer Rödluvan genom filmhistorien växlar hon skepnad i takt med kvinnoidealen.
Publicerad

Under hundra år har Rödluvan förekommit i ett stort antal filmer. I den första filmen från 1901 och i andra tidiga rödluvefilmer kan man tydligt se 1800-talets borgerliga flickideal: Rödluvan framställs som en svag flicka i behov av skydd.

Historien om Rödluvan är en muntlig folksaga som traderades i sekler och som sedan nedtecknades av bland andra bröderna Grimm under tidigt 1800-tal. Och i de gamla folkliga versionerna av sagan är Rödluvan stark.

– Hon klarar sig själv och behöver ingen hjälp, säger filmvetaren Monica Dofs Sundin.

I en studie vid Lunds universitet har hon kartlagt och analyserat omkring trettio filmer med rödluvemotiv. Hur Rödluvan framställts och förändrats med tiden följer hur synen på kvinnor och sexualitet har förändrats. Och enligt Monica Dofs är det uppenbart att motivet handlar om just sexualitet. Franskans ”avoir vu le loup”, att ”ha mött vargen”, är en omskrivning för att en flicka har förlorat sin oskuld.

På 1920- och 30-talen ifrågasattes den gamla viktorianska bilden av kvinnan, och Rödluvan blev mer självständig. Under andra världskriget var hon i Tex Averys skepnad ett hett sexobjekt för soldater i krigstjänst, och under 1970-talet förekom hon i porrfilmer som godtrogen oskuld.

På 1990-talet har Rödluvan tuffat till sig, och i filmen Freeway (1996) klarar Reese Witherspoon själv av att hantera vargen i Kiefer Sutherlands skepnad. En annan film med ett uttalat rödluvemotiv är en senare version av Cape Fear (1991), där hon som dotter till huvudpersonen är mer självständig än i den gamla inspelningen från 1962.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor