Norge i mitt hjärta
Han var sonson till Olav som var uppväxt på bondgården Fjæstad vestre någon mil söder om Hamar och på 1830-talet kommenderad till Sverige som beväring i kungens norska garde, där han med tiden avancerade till underofficer. Olav tog dock avsked från det militära och arrenderade gården Övre Frescati strax norr om huvudstaden, numera mest känd för att det ligger ett större lärosäte där. Varje gång jag kommer med tunnelbana till Stockholms universitet kan jag inte låta bli att snegla till höger uppåt Nobelhusen, som år 1909 uppfördes som bostad och laboratorium åt Nobelpristagaren Svante Arrhenius på den plats där min norske farfars farsfar några årtionden tidigare bodde med sin familj i ett stort gult trähus.
Hans sonson fick namnet Sven Nore som ett tecken på samhörigheten mellan de båda länderna. Som en demonstration mot allt norskt när Norge drog sig ur unionen bytte flera i släkten ut den norska ligaturen æ mot svenska ä. Min farfar hette sålunda Fjästad ända till sin död 1966. Min far däremot, född några år efter unionsupplösningen och döpt till Sverker för att framhäva det svenska – men ironiskt nog med namnsdag 4 november, självaste unionsdagen – tog liksom alla hans syskon tillbaka den norska stavningen så fort de lärde sig skriva på 1910-talet. Än i dag har vi kontakt både med de norska släktingarna och med den familj som nu bor på Fjæstad vestre. Norge har en stor plats i mitt hjärta också därför att jag i min barndom tillbringade underbara somrar hos släktingar till min norska mormor, född Ruge.
F&F-redaktionen hoppas nu att Temat om unionen med Norge och dess upplösning ska ge nya och överraskande infallsvinklar på detta spännande händelseförlopp i ländernas gemensamma historia.
