Varför ska slagfältet vid Poltava grävas ut?

Slaget vid Poltava år 1709 innebar slutet för det svenska stormaktsväldet. Nu planeras utgrävningar av slagfältet, som ligger i dagens Ukraina.
Publicerad

Bo Knarrström, arkeolog vid Riksantikvarieämbetet, är specialist på slagfältsarkeologi. Han har med hjälp av terränganalyser och metalldetektorer undersökt kända slagfält för att kunna komplettera vad de skriftliga källorna säger om händelseförloppet.

1. Varför detta projekt nu?

– Det finns två huvudskäl: dels har vi nu tillgång till metoder och ny teknik för att undersöka slagfält, dels hägrar ett 300-årsminne år 2009. Just Poltava är också extra intressant, eftersom det allmänna medvetandet om slaget är stort, efter Peter Englunds bok från 1989 om nederlaget.

2. Vad tror ni att ni kommer att hitta?

– Vi arbetar med två typer av material: dels spår av strider i form av kulor, granatskärvor, karteschkulor, hästskor och liknande, dels människoben. Det första materialet säger mycket om stridens förlopp, och hur man slogs och med vilka vapen. Benmaterialet visar på vilket sätt människor skadades och dog. Några enstaka skelett från Poltava undersöktes faktiskt i början av 1900-talet. Flera av dem hade huggmärken ovanifrån i huvudet, vilket tyder på att de var infanterister som sablats ner av ryttare.

Benmaterialet kan även säga mycket om ålder, hälsa och matvanor hos karolinerna.

3. Kommer bilden av Poltava att förändras?

– Det är svårare att säga. Poltava är ett väldokumenterat slag, men tidigare undersökningar av slagfält som vi gjort, exempelvis vid Landskrona där en drabbning stod 1677, har visat att framryckningsvägarna har varit andra än vad som framgår av de skriftliga källorna. Kring Poltava finns en del frågetecken kring de så kallade redutterna, de ryska befästningar där striderna inleddes. Vi vet inte mycket om dem och hur striderna där gick till.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor