Dyrt att vara kriminell

Vart pengarna tar vägen i den svenska narkotikahandeln har undersökts av Johanna Skinnari och Daniel Vesterhav, utredare vid Brottsförebyggande rådet, tillsammans med brottsforskaren Lars Korsell. De har studerat både hur pengarna kommer in i verksamheten och hur de spenderas.

– Till skillnad från vad man trott får de flesta inblandande inte särskilt mycket pengar över, trots att de drar in stora summor. Anledningen är helt enkelt att det kostar att vara narkotikaentreprenör, säger Johanna Skinnari.

En stor utgift är det missbruk som många har, men säkerheten runt verksamheten är också dyr. Det kostar med kurirer, smuggling och att sprida riskerna. Till stor del bygger dessutom handeln på krediter som ibland inte betalas.

– Det påverkar alla led av handeln. Men det är inte alltid rationellt att använda våld för att få in sina pengar, eftersom det kan dra till sig polisens uppmärksamhet, säger Johanna Skinnari.

Det är inte heller särskilt vanligt att man tvättar pengar i Sverige. Anledningen är inte bara att det är så få som tjänar tillräckligt mycket för att behöva tvätta pengarna. Det är dessutom sällan någon som frågar var pengarna kommer ifrån, trots att det kring narkotikahandeln finns en utbredd lyxkonsumtion som är en del av livsstilen.

– Här finns det möjligheter för polisen att kartlägga konsumtionen för att få fast brottslingarna. Exempelvis förekommer det att man betalar lyxbilar kontant, och sådana transaktioner skulle kunna följas upp, säger Johanna Skinnari.

Kring den grova narkotikabrottsligheten byggs ofta en informell ekonomi upp med egna förutsättningar och där valutan är en blandning av pengar och förtroende.

– Många svenska narkotikaentreprenörer har ambitionen att sluta sälja narkotika när de har fått ihop ett tillräckligt stort kapital. Men det är svårt, och många fortsätter och använder inkomsterna från narkotikahandeln som riskkapital.