Rödlistans arter kartlagda

Den internationella naturvårdsunionen (IUCN) presenterar en detaljerad rödlista över världens alla kända hotade arter vart fjärde år. Den senaste listan från år 2004 är beklämmande läsning: var åttonde undersökt fågelart är hotad till sin existens. Samma sak gäller var fjärde däggdjursart, vart tredje groddjur och nästan hälften av sköldpaddorna i sötvatten.

– Sedan dess har läget för fåglarna ljusnat något till följd av medvetna åtgärder. I övrigt ser trenden mot allt fler hotade arter ut att hålla i sig, säger Craig Hilton-Taylor, chef för arbetet med rödlistan inom IUCN.

Hotade arter har fått stor uppmärksamhet inom naturvården på senare år. I det sammanhanget spelar rödlistor en central roll.

Mer hoppfullt i Sverige

På den internationella rödlistan finns sammanlagt 15 589 arter som riskerar att försvinna från vår planet för gott. För de 3 653 arterna på den svenska rödlistan är framtiden mer hoppfull. Visserligen bedömer Artdatabankens experter att 1 664 arter löper minst 10 procents risk att vara borta inom ett sekel. Men den bedömningen gäller bara inom landet. Många arter frodas på andra håll. Det gäller till exempel tistelsnyltroten, en blekgul växt som saknar klorofyll. Den blommar i juli och augusti på enstaka platser i Skåne och Västergötland. Växten lever som parasit på rötterna hos brudborste och kåltistel. Den svenska rödlistan klassar tistelsnyltroten som ”starkt hotad”. Men den är vanlig i stora delar av Europa.

Få arter är unika för Sverige. Det beror på att så gott som allt liv i vår del av världen har kommit hit från sydligare breddgrader efter den senaste istiden. Detta enkla faktum har lett till kritik mot den svenska rödlistan, i synnerhet från människor inom skogsbruket. Kritikerna menar att det är orimligt att rödlista tistelsnyltroten och andra arter som befinner sig på den nordliga gränsen för sina utbredningsområden.

Den sortens invändningar bottnar i missförstånd om vad en rödlista är, enligt Ulf Gärdenfors som är tillförordnad chef för Artdatabanken. Han beskriver listan som en katalog över arter som riskerar att försvinna från Sverige, en samling av fakta i stil med en statistisk årsbok.

– Att en art hamnar på rödlistan betyder inte automatiskt att den får något skydd enligt svensk lag. Det enda undantaget gäller arter i sandtäkter och liknande områden, vilket är lite besynnerligt, säger han.

I övrigt är tanken att politiker och myndigheter ska använda listan som underlag när de fattar beslut som påverkar olika arter och biotoper. Själva listan skiljer mellan fem hotkategorier. Men den anger inte hur turordningen ska se ut vid artakuten.

Sällsynt behöver inte vara hotad

Ulf Gärdenfors håller med om att vi har ett särskilt ansvar för arter som har en stor del av sin population i landet. Han berättar att den svenska rödlistan tar upp 34 arter som hittills bara har beskrivits i Sverige. Flera av dem är nyupptäckta och finns sannolikt även på andra håll. Några av dem kan vara endemiska, det vill säga unika för landet.

– Men vi kan inte släppa ansvaret för andra arter, säger Ulf Gärdenfors.

Sverige har undertecknat en konvention om att stoppa förlusten av biologisk mångfald senast år 2010. Få tror att det är möjligt. Den ekologiska nollvisionen är snarare en politisk markering.

Under livets hela historia har arter kommit och gått. Numera försvinner arter mellan hundra och tusen gånger snabbare än de skulle ha gjort utan människans påverkan, enligt IUCN. Säkert kan många försvinna utan att ekologin i vid mening kollapsar. Trots det finns många argument för att hejda artdöden – allt från insikten att det är svårt att avgöra vilka arter som är viktiga i olika ekologiska system, till åsikter om att en viss blomma eller fågel bör skyddas för att den är vacker.

Rödlistan tar inga sådana hänsyn. Den bara redovisar fakta, så långt dessa är kända. För att avgöra om en art är hotad eller inte använder experterna kriterier framtagna av IUCN.

Kriterierna innebär att en art kan vara sällsynt utan att vara hotad. Det gäller till exempel smedbock, en långhornad skalbagge som finns på norra Gotland. Arten klarar sig utmärkt trots att populationen ligger på en låg nivå. Samtidigt kan relativt vanliga arter ändå vara rödlistade enligt vedertagna kriterier. En sådan art är sånglärkan, som minskat kraftigt i antal under senare år.

En art kan också vara fridlyst utan att vara rödlistad. Lövgrodan hör till de arter som fick lämna den svenska rödlistan vid den senaste uppdateringen år 2005. Men den är fortfarande fridlyst. Skälet till det är enligt Naturvårdsverket att många människor har svårt att skilja mellan lövgrodor och andra grodor som fortfarande finns kvar på rödlistan.

Fridlysning är en av många åtgärder som naturvårdare tar till för att bevara arter och deras livsmiljöer. En annan vanlig åtgärd är att skydda utvalda områden.

Naturskydd är billigt i norr

Artdatabanken har nyligen sammanställt kartor som visar var experter har hittat arter som är hotade i Sverige. En uppenbar slutsats är att flertalet områden med många rödlistade arter ligger i den södra delen av landet. De största naturskyddade områdena, däremot, ligger i norr.

– Det beror både på att det har varit billigare att skydda mark i norr, och på att naturvården tidigare hade ett orördhetsideal, säger Krister Mild som är handläggare på Naturvårdsverkets naturresursavdelning och har arbetat med att sammanställa kartorna.

Orördhetsidealet från början av förra seklet ersattes så småningom av en naturvård som framhöll nyttan med skogliga referensområden för forskningen, och strövområden för människor. Under senare år har bevarandet av arter kommit längre upp på dagordningen.

Om dagens fokus på arter håller i sig kommer vi förmodligen att få fler naturskyddade områden i söder. Samtidigt visar kartorna att de rödlistade arterna är spridda över stora delar av landet.

– Därför är det viktigt att satsa även på vardagslandskapet, säger Krister Mild.