Hur privat nytta blir samhällsnytta

Min första reaktion var lättnad över att Leonid Hurwicz är medpristagare. Han är ju över 90 år gammal och tiden håller kanske på att rinna ut. Och sedan gladdes jag åt att den tredje pristagaren är Roger Myerson, en gammal kompis från collegetiden för fyrtio år sedan.

Så var Eric Maskins första reaktion när han fick beskedet om 2007 års pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, berättar han per telefon vid presskonferensen på Kungl. Vetenskapsakademien.

De tre ekonomerna delar priset för sin forskning om hur ekonomiska institutioner bör utformas för att vara samhällsnyttiga. Redan år 1776 skrev Adam Smith om ”den osynliga handen”, alltså att marknadsekonomi under idealiska förhållanden leder till effektiv användning av knappa resurser. Men i praktiken råder inte sådana förhållanden: producenter har inte samma arbetsvillkor, konsumenter har inte fullständig kunskap om de erbjudanden som finns, varor och tjänster är inte alltid tillgängliga överallt, och både produktion och konsumtion kan ge upphov till oönskade bieffekter – exempelvis på miljön – vars kostnader inte bärs av vare sig producent eller konsument.

Teorin om allokeringsmekanismer

Vissa affärsuppgörelser blir heller aldrig av trots att de hade gynnat båda parter. Orsaken kan vara okunskap om den andres kostnader eller nytta. På omvänt sätt finns situationer med alltför många transaktioner, kanske för att ena parten subventioneras.

Många försäljningar äger rum på öppna handelsplatser, men en del sker genom slutna förhandlingar eller på annat sätt. Årets tre pristagare har utvecklat den så kallade teorin om allokeringsmekanismer, som belyser vilka olika marknadsformer och kollektiva beslutsprocesser som leder till god resursanvändning och till att enbart samhälleligt önskvärda projekt genomförs.

Grunden till teorin lades redan 1960 av Leonid Hurwicz. Han utvecklade flera begrepp som visat sig hållbart användbara, och han kunde redovisa de första resultaten. På 1970-talet formulerades den så kallade avslöjandeprincipen, som innebär att den som försöker hitta den bästa mekanismen för en viss beslutsprocess kan begränsa sig till en mindre delmängd av dem. När den bästa mekanismen är identifierad, något som sker på matematisk väg, kan man översätta dess teoretiska formulering till en mer realistisk variant. I detta arbete deltog flera forskare, bland dem både Eric Maskin och Roger Myerson, där den senare stod för den mest allmängiltiga versionen av avslöjandeprincipen.

Ett problem som kvarstod var att den bästa mekanismen ibland kunde leda till flera så kallade jämviktslägen. Detta kan inträffa exempelvis vid dubbelsidiga auktioner, där både säljare och köpare lägger bud. Vissa jämviktslägen kan ge upphov till mycket liten handel. Den första allmänna lösningen på detta problem formulerades av Eric Maskin i slutet av 1970-talet.

Praktisk nytta?

En vanlig fråga till ekonomipristagarna är huruvida deras forskning leder till praktisk nytta.

– Ett viktigt tillämpningsområde är att föra in miljökostnader på marknaden på ett sådant sätt att företag och konsumenter handlar så att summan av alla deras beteenden leder till ett bra utfall ur samhällelig synvinkel, svarar Eric Maskin.

Tore Ellingsen, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och ledamot i Ekonomipriskommittén, kompletterar:

– Resultaten innebär också att den så kallade regleringsteorin är på väg att skrivas om, och detta håller nu på att få praktisk betydelse för hur den brittiska staten reglerar offentliga monopol, exempelvis inom energi och telekommunikation. Även svenska myndigheter har tagit intryck av den nya regleringsteorin.