Kina: Mot toppen

Har du hört talas om Harvard University, Massachusetts Institute of Technology och University of Cambridge? Det har du förmodligen – de är nämligen några av världens främsta universitet. Men har du hört talas om Zhejiang-universitetet, Nanjing-universitetet eller Hong Kong University of Science and Technology? Förmodligen inte, men dina barn kommer med stor sannolikhet att känna till dem. De är nämligen några av de främsta universiteten i Kina, och om femton år kan de vara några av de främsta i världen.

På trettio år har Kina gått från medioker forskning till att vara världens näst största forskningsnation, överträffad endast av USA. Den starka och oavbrutna tillväxten är unik, och det finns i dag inget som talar för att den skulle avta.

Fördubblas på fyra år

Den viktigaste faktorn bakom Kinas växande forskning är den starka ekonomin. Det senaste kvartsseklet har Kinas ekonomi vuxit oavbrutet med omkring 10 procent årligen, vilket motsvarar en fördubbling på lite mer än sju år.

Men pengarna, till forskning har ökat betydligt mer än ekonomin i stort. Sedan 1995 har de satsningarna ökat med hela 19 procent årligen – en fördubbling vart fjärde år!

– Det sensationella är att Kina har gått om Japan, Tyskland och Storbritannien som alla är stora forskningsnationer, säger Loet Leydesdorff, professor i vetenskapskommunikation vid Amsterdam School of Communications Research, som forskar om Kinas roll i forskningssamhället.

Drygt 10 procent av de internationella forskningsartiklarna kommer från Kina, medan Storbritannien är på tredjeplats med omkring 8 procent.

– Förra året hävdade vissa att det var Japan, Tyskland eller Storbritannien som var näst störst. I år är det otvetydigt Kina som är tvåa, säger Loet Leydesdorff.

Det som är speciellt med Kinas vetenskapliga tillväxt är att den är exponentiell – den fördubblas regelbundet. Detta står i kontrast till exempelvis Sveriges forskningstillväxt under 1980-talet, som skedde i jämn takt och sedan stannade av.

– Det är nästan som om dammluckor hade öppnats. Vi har aldrig sett en sådan tillväxt inom forskning. Tillgången på intellektuell arbetskraft är nästan obegränsad, och varje forskare som får framgång lockar fler att publicera sig internationellt, säger Loet Leydesdorff.

De återvändande

Kinas framväxt som forskningsnation är resultatet av medvetna satsningar av kommunistpartiet. Efter kulturrevolutionen 1966-76, då många forskare och andra intellektuella blev förföljda eller fängslade, fanns behov av att återuppbygga den kinesiska forskningen. I slutet av 1970-talet inrättade regimen därför ett program för att skicka studenter utomlands.

Det gjorde att Kina kunde utbilda forskare även om landets egna universitet inte var tillräckligt utvecklade.

– De återvändande spelade en viktig roll i att bygga upp forskningen – genom sina kunskaper, en ny forskningskultur och kontakter med väst, säger Koen Jonkers, doktor i politik och sociologi vid European University Institute, som just har lagt fram en avhandling om Kinas roll i forskning om molekylär växtbiologi.

Sedan 1990-talet har antalet kinesiska studenter och forskarstuderande som åker utomlands ökat kraftigt. Det beror dels på att antalet studenter ökat, från en miljon 1995 till fem miljoner 2005, dels på att många fler har råd att själva finansiera utlandsstudier.

Av dem som åker iväg på egen bekostnad visar sig dock få återvända. Fram till år 2003 hade 600 000 studenter åkt utomlands, men endast en fjärdedel av dem har återvänt till Kina. Det är givetvis en förlust för landet, inte minst för att det ofta är de duktigaste studenterna och forskarna som åker till ett annat land.

– De som stannar kvar utomlands är dessutom i många fall de duktigaste av de duktiga, eftersom de hävdar sig bäst i konkurrensen, säger Koen Jonkers.

Som svar på problemet har kommunistpartiet beslutat att ge återvändande forskare fördelar i form av skattelättnader, bostäder och forskningsmedel. I en bred satsning ges återvändande forskare 3 miljoner yuan var (drygt 2,5 miljoner kr) för att etablera sin forskning i Kina. Det har lockat hem en hel del utlandskineser, men många är fortfarande kvar utomlands.

– Jag tror att även policyn att tilllåta egenbekostade studier kommer att visa sig lyckad för Kina. En längre tid utomlands kan göra vinsterna ännu större, säger Koen Jonkers.

Att mäta forskning

Men Kina har långt kvar till forskningens förstaplats, som innehas av USA. Jämför man med EU som helhet knuffas Kina dessutom ner till en tredjeplats, samtidigt som EU tar förstaplatsen. Än tydligare blir skillnaderna om man tittar på den mest prestigefyllda forskningen. Där ligger EU strax efter USA, och Kina ligger långt efter.

Just frågan om hur forskning bör mätas är ett problem, inte minst vad gäller Kina. En uppenbar svårighet är om man ska ta hänsyn till folkmängd eller inte: Kina har ofattbara 1,5 miljoner människor anställda inom forskning och utveckling, men räknat per tusen invånare har många andra länder mångfaldigt fler.

Två andra vanliga forskningsmått är antalet patent och hur mycket forskningsartiklarna citeras av andra forskare.

– För oss i väst, i en lugnare utvecklingsfas, fungerar dessa mått bra. Men vad vi mäter med patent och citering är forskning som genomfördes för några år sedan. I fallet Kina med dess snabba tillväxt blir dessa mått missvisande. Dessutom är den kinesiska patentkulturen definitivt annorlunda än västs, säger Jon Sigurdson, professor vid Handelshögskolan i Stockholm med ansvar för vetenskap och kultur i Östasien.

Ytterligare ett problem är att vi i väst har blivit hemmablinda för vad som räknas som internationellt betydande forskning. Ett exempel på det är de listor över vetenskapliga tidskrifter som används för att mäta internationellt genomslag – flera av dem missgynnar forskning i länder där engelska inte är det naturliga forskningsspråket.

– Det finns många kinesiska tidskrifter som inte är med i internationella jämförelser. Dels på grund av språket, dels för att de har ett blandat innehåll och inte täcker ett enstaka ämnesområde, säger Jon Sigurdson.

Kinesiska forskare har tagit fram nya index som lyfter fram den kinesiska forskningen mer och som förmodligen ger en mer rättvisande bild. Ett annat kinesiskt initiativ är Academic ranking of world universities – en årlig rankningslista över världens främsta universitet från Shanghai Jiao Tong-universitetet.

Publicera eller gå under

Att den kinesiska regimen är fast besluten att landet ska växa som forskningsnation märks även på universiteten. Ett sätt att stimulera framgångsrik forskning är direkt ekonomisk bonus för dem som lyckas publicera artiklar i ansedda tidskrifter: ju bättre tidskrift, desto högre ersättning. En artikel i Nature eller Science är till exempel värd en miljon yuan (800 000 kr) för en forskare vid China Agricultural University. Merparten av dessa pengar ska gå till att vidareutveckla forskningen, men en liten del hamnar ofta i forskarens egen ficka. I verktygslådan finns dock inte bara morötter, utan även piskor. Ett fyrtiotal av Kinas omkring 1 400 lärosäten har utsetts till nyckeluniversitet och utvärderas kontinuerligt i fråga om forskningsframgångar och publicering. Om ett universitet inte håller måttet kan det degraderas till ett vanligt universitet. Principen tillämpas även på enskilda forskare. De som inte presterar tillräckligt bra kan varnas, flyttas till ett universitet med lägre status eller till och med avskedas.

Hetsen att publicera har inte bara positiva effekter. En kinesisk forskare arbetar i genomsnitt 64 timmar i veckan, jämfört med det internationella snittet på 54 timmar. Dessutom har forskare en medellivslängd på 56 år – mer än tio år kortare än den genomsnittliga kinesen!

En annan negativ effekt är att forskningsfusket har ökat.

– Det är så utbrett att jag föredrar att kalla det akademisk korruption, säger Fang Shi-min, kinesisk-amerikansk vetenskapsjournalist och författare.

Fang Shi-min driver en webbplats, New Threads, som sedan år 2000 vuxit till den ledande rösten mot forskningsfusk i Kina. Den avslöjar omkring hundra fall per år.

– De allra flesta kommer från mindre viktiga tidskrifter och handlar om plagiering. Jag gissar att förfalskade resultat är lika vanliga, men de är svårare att upptäcka och bekräfta, säger Fang Shi-min.

De avslöjade fallen har mestadels ignorerats av myndigheterna, och det saknas en pålitlig officiell kanal för att rapportera fusk.

– Det finns riktlinjer för hur fusk ska hanteras, men de följs sällan, säger Fang Shi-min.

Kina i framtiden

Vad kommer att hända med Kina som forskningsnation i framtiden? På fem års sikt verkar allt peka fortsatt uppåt. De enda problem som kan uppstå är om Kina misslyckas med att etablera forskning i inre delarna av landet, och därmed får slut på jobb att erbjuda hemvändande forskare.

Att ett land som nyss blivit en stor forskningsnation har låg andel toppforskning är inte förvånande, och inte heller att det finns problem med fusk. Men om Kina ska bli nummer ett fungerar det inte att följa efter andra. Om den haltande forskningskulturen är en barnsjukdom eller något som är djupare rotat är för tidigt att säga.

På längre sikt har Kina onekligen flera av de förutsättningar som krävs för att bli den världsledande forskningsnationen – den viktigaste av dessa är människor. Så länge ekonomin fortsätter att blomstra finns alla möjligheter att Kina om 30 år bygger egna jätteprojekt motsvarande det europeiska partikelforskningslaboratoriet Cern eller fusionsforskningsinstitutet Iter.

Enpartistyret i Kina medför vissa problem som är främmande för oss i väst – som att återvändande forskare som kritiserat regimen får löfte om att inte åtalas förutsatt att de upphör med kritiken.

Men det totalitära styret har också fördelar, exempelvis möjligheter till långsiktiga beslut. Kina är på god väg att uppfylla sitt mål att 2 procent av BNP ska gå till forskning 2010 och har rimliga förutsättningar att klara målet på 2,5 procent till 2020. Som jämförelse är EU:s mål 3 procent – något som bara enstaka länder, däribland Sverige, uppfyller.

Ett annat långsiktigt beslut som ser ut att löpa väl fattades 1996. Enligt det ska nio av Kinas universitet vara i absolut världsklass under första halvan av 2020-talet. Om Forskning & Framsteg om femton år rapporterar om forskning vid Tsinghua-universitetet eller Peking-universitetet, vet vi att de lyckades.