Sigillen berättar

Publicerad
Skriftspråk. Sigill med indusskriftens symboler, djur och människor. De fyrkantiga sigillens sidor är mellan 1 och 3 cm.
Bild: J.M. Kenoyer
Den så kallade indusskriften väntar fortfarande på att bli dechiffrerad. Den användes troligen för något okänt förindoeuropeiskt språk i induskulturen, som blomstrade cirka 2500–1700 f.Kr. vid floden Indus i nuvarande Pakistan. Nu har amerikanska och indiska forskare gjort statistiska studier för att undersöka om det över huvud taget rör sig om ett språk, något som har ifrågasatts. – Vi använde datatekniker på detta urgamla problem, säger Rajesh Rao vid University of Washington, som har lett studien. Det visar sig att indusskriften tycks ha samma statistiska regelbundenheter som andra naturliga språk. Forskarna jämförde indusskriften med modern engelska, texter på sumeriska, gammal tamilska och forntida sanskrit, men även med symbolmönstret i DNA-sekvenser, sekvenser av bakterieprotein och programmeringsspråket Fortran. Mest påminner indusskriften om de sumeriska texterna.

Förindoeuropeiskt

I *Sigillen berättar*, avdelningen Bilden i F&F 5/09, om den så kallade indusskriften kom språket att felaktigt omnämnas som fornindoeuropeiskt. Förindoeuropeiskt ska det vara. Texten på nätet är korrigerad.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor