Går folk verkligen i cirklar?

Fråga:

Det sägs att folk som är vilse i skogen börjar gå i cirklar. Stämmer det? Och svänger man i så fall oftare åt det ena hållet än åt det andra?

Fråga av: Sven-Olof Johansson

###Svar:

I populärkulturen är det vanligt att människor på villovägar börjar vandra i cirklar. Exempel på det finns i Mark Twains bok Roughing it (1872, på svenska Slita hund) och skräckfilmen Blair Witch Project (1999). Nyligen har vilsekomna vandrare också blivit studerade i noggranna experiment.

– Vi ser att de verkligen går i cirklar, säger Jan Souman, forskare vid Max Planck-institutet för biologisk cybernetik i Tübingen, Tyskland.

Tillsammans med sina medarbetare bad han sex försökspersoner att gå så rakt som möjligt under flera timmar i en platt del av skogen Bienwald, som saknar tydliga geografiska hållpunkter. Vandringarna registrerades med hjälp av GPS.

Två av personerna promenerade i solsken. De lyckades hålla nästan rak kurs, utom under den första kvarten när solen var dold bakom moln. De övriga fyra gjorde sina vandringar när det var mulet. Alla gick i cirklar. Tre av dem korsade sina egna spår flera gånger utan att ens lägga märke till det.

Tre andra försökspersoner gjorde liknande promenader i Saharaöknen i södra Tunisien. Så länge solen eller månen var synlig lyckades de hålla kursen något så när. En vandrare som var ute på natten vände tvärt flera gånger när månen blev skymd av ett moln.

Vissa forskare har tidigare ansett att de flesta människor har en tendens att böja av åt antingen höger eller vänster. Orsaken till det skulle vara att höger och vänster ben är olika långa, eller att kroppen är asymmetrisk på något annat sätt. Men det verkar inte stämma.

Jan Souman och hans medarbetare upptäckte att folk med förbundna ögon i de allra flesta fall viker av åt än det ena hållet och än det andra, helt slumpmässigt. Forskarna tror att avvikelserna snarare beror på slumpmässiga fel som uppstår när nervsystemet samordnar information om kroppens rörelser från bland annat musklerna och balansorganen.

– Den praktiska slutsatsen av detta är att man inte ska lita på sina sinnen alltför mycket, speciellt inte i situationer när det kan vara farligt att gå vilse, säger Jan Souman.

Hans studie är publicerad i tidskriften Current Biology.

Undrar du något? Fråga F&F!