Alla förstår skratt – men inte stön

Känslor kan förmedlas på en rad olika sätt: med ord, tonfall, kroppsspråk och med ljud som inte utgörs av ord – exempelvis skrik, stön, skratt och suckar. Nu har forskare för första gången undersökt hur väl sådana ljud förstås av människor från skilda kulturer.

Forskargruppen har letts av den svenska psykologen Disa Sauter och i gruppen har också ingått amerikanen Paul Ekman, välkänd utforskare av ansiktsuttryck. Studien utfördes dels i Storbritannien, dels på personer från himbafolket i Namibia.

De sex så kallade grundkänslorna tolkades rätt både inom och mellan de två kulturerna: ilska, avsky/äckel, rädsla, glädje/förnöjelse, sorg/ledsenhet och förvåning. Allra mest bekant var uttrycket för glädje: skratt.

Dessutom testades tre positiva känsloljud: njutning (stönande), stolthet över att ha lyckats med något (triumfatoriskt utrop) och lättnad (suck). Suckarna var svåra för personer ur himbafolket att förstå oavsett om de kom från andra himba eller engelsmän, antagligen eftersom suckar även kan uttrycka till exempel trötthet och uppgivenhet. Ljud som förmedlar njutning och stolthet kunde himbafolket förstå om de kom från en annan himba, men inte över kulturgränsen. En förklaring kan vara att dessa uttryck är inlärda under uppväxten snarare än medfödda.

Att britterna förstod himbafolkets ljud för dessa känslor beror antagligen på att de har hört många känslouttryck från olika kulturer genom massmedier och personlig kontakt med människor, medan himba bara upplevt känslouttryck i sin egen grupp.

– Våra resultat stämmer bra med tidigare studier som visat att negativa känslor kan förmedlas över kulturgränser med ansiktsuttryck, liksom att skratt är en evolutionärt gammal glädjesignal som vi delar med många andra däggdjur. Men de visar också på vikten av att studera flera olika positiva känslor i stället för att, som många tidigare studier gjort, anta att alla former av glädjesignaler fungerar likadant, säger Disa Sauter.