Blir det verkligen varmare på jorden?
Bild: Per Thornéus
**Fråga:**Den gångna vintern var den kallaste på länge i Sverige. Det ser ut som om klimatskeptikerna får vatten på sin kvarn. Hur är det egentligen, finns verkligen den globala uppvärmningen?
*Kanske skeptiker*
**Svar:**Klimatskeptikerna brukar hävda två saker: dels att det inte blir varmare, dels att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte påverkar klimatet märkbart. Frågan om huruvida det blir varmare kan besvaras något säkrare än vad som orsakar temperaturhöjningen.
I diagrammet här intill återges tre globala temperaturkurvor. En går tillbaka till 1850 och bygger på samarbete mellan UK Hadley Centre och Climatic Research Unit vid University of East Anglia (HadCRUT3) i Storbritannien. De andra börjar 1880 och kommer från National Climatic Data Center (NCDC) respektive Nasa Goddard Institute for Space Studies (Nasa/Giss) i USA. Kurvorna bygger i hög grad men inte helt på samma rådata och är framtagna med något olika analyser.
Mätserierna grundas på att forskarna jämför årsmedeltal från ett stort antal platser på jorden med genomsnittstemperaturen på samma platser under en godtycklig basperiod (1961–90), och sedan väger samman dessa tusentals avvikelser till en global siffra för varje år. Med en så komplex verklighet och ett ofullständigt mätunderlag – temperaturen är ju inte mätt på varenda punkt på jorden precis hela tiden – finns det givetvis osäkerheter i slutsatserna.
Klimatskeptikerna anser att mätserier från meteorologiska markstationer inte är att lita på, bland annat därför att dessa under årens lopp kommit att bli alltmer omgivna av bebyggelse och asfalt. Motargumentet är att även väderstationer som ligger på ren landsbygd noterar uppvärmning, att haven blir varmare, att områdena med permafrost minskar, att både glaciärer och havsis minskar i omfattning, att havsytan stiger och att både djur och växter flyttar i riktning mot polerna.
Det är dock inte helt enkelt att upprätta mätserierna, däri har klimatskeptikerna rätt. Ett antal korrektioner måste göras, och varje sådan justering riskerar att innehålla felkällor. Vissa mätningar kan förefalla felaktiga när man jämför med närliggande stationer, och då måste man ta ställning till om dessa data ska tas med eller inte. Vissa mätstationer låg på landsbygden när de byggdes men ligger nu inne i städer och behöver kalibreras mot stationer på kringliggande landsbygd, vilket i ett hundraårsperspektiv kan innebära upp till en grads justering. Vissa mätstationer kan ha förändrat eller slarvat med tidpunkterna på dagen då mätningarna görs. Vissa mätstationer har under årens lopp flyttat längre eller kortare sträckor, och mätutrustningarna har förändrats. Tillsammans ger dessa och andra mätproblem en osäkerhet på ungefär 0,1 grad på årsbasis.
Klimatskeptikerna hävdar också att satellitmätningar – som finns från 1979 – ger säkrare besked än mätningar vid markstationer. På grund av olika mätsvårigheter visade tidiga satellitdata faktiskt ingen temperaturhöjning, men enligt dagens bästa analyser har temperaturen stigit med 0,13–0,20 grader per årtionde sedan 1979 enligt både de organ som upprättar mätserierna och de två satellitmätserier som finns.
1998 är det varmaste året hittills enligt HadCRUT. Detta har av klimatskeptiker tagits till intäkt för att hävda att den globala uppvärmningen upphörde då. Men det mycket varma året 1998 rådde det en ovanligt stark El Niño, alltså den uppvärmning av östra Stilla havet som inträffar cykliskt med några års mellanrum. Faktum är att alla åren 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2009 var varmare än samtliga år före 1998. Och även 2008, som saknades i den listan, är ett av de tio varmaste åren som någonsin uppmätts. Enligt både NCDC och Nasa/Giss är i stället 2005 det varmaste året hittills, med 1998 och 2007 på delad andra plats. Det senaste decenniet är enligt alla tre serierna det varmaste sedan tidsseriernas början på 1800-talet. Analysen hittills av 2009 pekar på att fjolåret är ett av de tio varmaste som uppmätts, möjligen ett av de fem varmaste.
Att den globala uppvärmningen inte visar en långsam och stadig ökning år för år beror på att korttidsvariationer – vädret – inte direkt styrs av variationer i koldioxidutsläpp orsakade av människan utan av andra faktorer. En sådan är stora vulkanutbrott som skymmer solinstrålningen och sänker den globala temperaturen. På senare decennier har några sådana utbrott inträffat med en påföljande sänkning av globala årstemperaturen med 0,2–0,3 grader under ett par års tid. Den naturliga variabiliteten i samband med El Niño är av minst samma storleksordning som den förväntade trenden i global uppvärmning, alltså 0,15–0,2 grader per årtionde. Effekten av solens elvaårscykel är omkring 0,05–0,1 grader per decennium. Sammantaget är dessa effekter så stora att trenden över ett årtionde i den globala uppvärmningen kan förstärkas kraftigt eller helt maskeras.
Slutsatsen av allt detta – och av kurvorna här intill – är att vi upplever en otvetydig global uppvärmning. Och om den nuvarande El Niño håller i sig och fördjupas kan 2010 mycket väl bli det varmaste året som någonsin uppmätts, trots att solen just nu är mindre aktiv än genomsnittligt.
Den andra aspekten som klimatskeptiker ifrågasätter, huruvida det är människans olika aktiviteter som påverkar klimatet, är svårare att utreda helt säkert. Men i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC (rapporterad i F&F 3/07) sägs att det är ”mycket troligt”, very likely, att det är människans utsläpp av växthusgaser som ligger bakom temperaturhöjningen. Närmare än så kommer vi inte just nu.
PS: Jo, visst var vintern ovanligt kall i Sverige. Men inte globalt.
Undrar du något?
Fråga F&F!
