”Bonusar gör mer skada än nytta”
Många storföretag hävdar att de måste ge sina högsta chefer bonus vid sidan av månadslönen om de sköter sitt jobb bra. Tanken är att företagen annars inte skulle kunna rekrytera och/eller behålla den bästa arbetskraften.
Mot detta resonemang vänder sig nu psykologen Myra White, verksam vid Harvard University. I nättidskriften Management-Issues anför hon sju argument.
1. Penningbelöningar verkar bara på kort sikt och blir sedan tagna för givna, varför de måste ökas på år efter år och till slut blir orimligt höga.
2. Folk som drivs av pengar tenderar att sätta egennyttan före företagsnyttan.
3. Inget talar för att pengar attraherar och håller kvar en duktig chef. Det finns alltid ett annat företag som viftar med en större sedelbunt.
4. En hög chef som varit stjärna i ett företag och köps över till ett annat misslyckas ofta därför att organisationsmiljön är en annan, nätverken obefintliga och marknaden annorlunda.
5. Bonus på individuell nivå motverkar lagarbete och uppammar avund.
6. Höga chefer befinner sig så långt från både produktion och försäljning att det är svårt att finna en bra bas för bonusarna.
7. Chefer är tävlingsmänniskor och tackar inte nej till en befordran. De vill göra bra ifrån sig även utan miljonbonusar. Bonusar bygger på en föråldrad samhällssyn där arbete är något obehagligt.
