Målades om i det sista

– Picasso arbetade vanligtvis mycket snabbt, berättar T.J. Clark, professor i konsthistoria vid Berkeley i Kalifornien, när han är på besök på Södertörns högskola.

Pablo Picassos fem veckor långa arbete med tavlan Guernica, omedelbart efter bombningarna av den baskiska staden den 26 april 1937, dokumenterades av fotografen Dora Maar, vars bilder ligger till grund för T.J. Clarks analys. På bilderna ser man hur verket steg för steg växer fram.

– Han ville bevara spontaniteten i arbetet. Och man kan se att han in i det sista gjorde drastiska förändringar. En knuten näve sträckt upp i himlen försvann under arbetet – kanske blev den alltför förknippad med stalinismen.

Många har frågat sig varför tavlan är svartvit.

– Bilden består ju av ett stort antal gråa nyanser, säger T.J. Clark. Det kan bottna i att Picasso bara hade sett svartvita pressbilder av staden efter bombningarna. Eller också ger det en mer dokumentär känsla – färger kan bli grälla och störande.

Tavlans gigantiska mått, den är nästan fyra gånger åtta meter stor, kan vara en blinkning bakåt åt det klassiska historiemåleriet, men även åt den egna samtiden. Mellankrigstiden präglades av storslagen visuell propaganda, främst i form av den storvulna national­socialistiska och kommunistiska konsten. Guernica visades för första gången på världsutställningen i Paris 1937, där Tyskland och Sovjet för övrigt tävlade i gigantiska skulpturer och konstverk.