En februaridag fick makarna Carolyn och Sean Savage veta att deras provrörsbefruktning hade fungerat. Fyra dagar senare ringde chefen för fertilitetskliniken och sade att det hade skett en förväxling. Embryot i Carolyns mage tillhörde ett annat par. Deras egna embryon låg kvar i frysen.
Det låter som ett tankeexperiment från ett etikseminarium, men förväxlingen skedde för två år sedan i USA.
Makarna Savage är katoliker och övervägde aldrig abort. De bestämde sig för att fullfölja graviditeten och lämna barnet till dess biologiska föräldrar efter förlossningen.
Stora tv-bolag parkerade sina sändarbilar utanför familjen Savages hus när historien blev känd. Mediekonsulter och advokater flockades runt dramats huvudpersoner.
När jag läser den något ordrika beskrivningen av allt detta tänker jag på biologen Robert Edwards. I fjol fick han Nobelpriset i medicin för att ha utvecklat tekniken som ledde till att det första ”provrörsbarnet” föddes år 1978.
Inconceivable
Savage, Carolyn & Sean
Harper Collins