Läkare utan vapen möter bakterier utan gränser

– Jag har ibland valt den enkla utvägen i stället för att bråka, säger Björn Ramel. Han har skrivit ut antibiotika i lägen då det inte varit klart att medicinen är motiverad. Många läkare gör det. Svårigheten att stå emot en patient som kräver sin medicin med detsamma är hans utgångspunkt i reportageboken Läkare utan vapen (Natur & Kultur). Framtiden verkar dyster. Å ena sidan blir allt fler bakterier multiresistenta eller panresistenta – motståndskraftiga mot alla kända mediciner. Å andra sidan lanseras alltför få nya antibiotika. Samtidigt matar bönder i USA och många andra länder sina djur med antibiotika bara för att de ska växa fortare. Ren och skär galenskap, enligt Björn Ramel. Han talar klarspråk i en fråga som uppenbarligen engagerar honom djupt. För en svensk läsekrets är antibiotikaresistens förstås ingen nyhet. Medierna rapporterar regelbundet om nya superbakterier. Styrkan i Björn Ramels bok är att den ger tydliga bilder av hur antibiotika samverkar med det mesta i samhället: politik, sjukvård, läkemedelsföretag, forskning, globalisering, fattigdom och – inte minst – motsättningen mellan den enskildes krav på en snabb bot och kollektivets behov av fungerande mediciner på lång sikt. Björn Ramel är både läkare och journalist, bland annat ledarskribent på Sydsvenska Dagbladet. Det märks i texten, prosan löper lätt. Sjok av fakta får liv i scener från vården i flera länder. På ett grekiskt sjukhus ligger läraren Maria Evangelou, 31, som har blivit påkörd av en bil. Efter tre operationer är hennes högra ben någorlunda återställt, men vävnaden är infekterad av multiresistenta bakterier. Hon frågar vad resistens är för något. Hon har inte en aning. Och hon berättar att hon tidigare har köpt antibiotika på ett apotek när hon har haft hosta – utan recept. Maria Evangelou får betala ett högt pris för sin egen och andras felaktiga bruk av antibiotika. Grekland är ett av de länder i Europa som har störst problem med antibiotikaresistens. Där kan man alltså köpa antibiotika utan recept. – Det är skandal. Det kan inte kallas något annat, säger Björn Ramel. Om inget händer är risken stor att läkare blir maktlösa inför smittor som tidigare har varit möjliga att bota. Nya superbakterier kan också göra det nästan omöjligt att genomföra transplantationer och andra stora operationer, liksom att rädda livet på mycket för tidigt födda barn med ett omoget immunförsvar. I Grekland har utvecklingen gått så långt att det anrika sjukhuset Evangelismos placerar patienter som inte bär på resistenta bakterier i isoleringsrum på intensiven. Bakvända världen, alltså. Men allt är inte hopplöst. Sverige har visserligen haft utbrott av otrevliga resistenta bakterier, bland annat på Akademiska sjukhuset i Uppsala för några år sedan. Trots det är vi relativt förskonade. Kanske beror det på att många svenskar förstår problemet. Enligt EU-barometern lever bara en tredjedel av svenskarna i villfarelsen att antibiotika biter på virus. I Grekland är andelen hela tre fjärdedelar. Och diskussionen om multiresistenta bakterier får betydligt mindre utrymme där än här. ”Vore Grekland en patient hade det sannolikt placerats i en isoleringssal”, skriver Björn Ramel. Ja, om landet var en patient kan man fråga sig vilken medicin som skulle kunna bita. Kanske en översättning till grekiska av boken Läkare utan vapen? Mot symtom som individuell okunskap och institutionell likgiltighet borde det vara en effektiv kur.