Förgiftade simmare dyker upp igen

Uttern är ett nyfiket och aktivt rovdjur – ett mårddjur. Den äter främst fisk och är väl anpassad till ett liv i vattnet: den kan stänga näsborrarna när den dyker och den har dessutom simhud mellan tårna. Uttern är känd för en märklig vana: den gillar att åka kana på magen nedför snösluttningar och hala grässlänter.

Redan på 1950-talet började utterstammen minska kraftigt. När arten fridlystes 1968 var den nästan utrotad. Men trots att den inte längre fick jagas ökade uttern inte i antal.

Under 1970-talet förbjöds industriell användning av PCB. Det hade då blivit känt att miljögiftet läckte ut i sjöar och vattendrag och ansamlades i fisken. För den fiskätande uttern blev konsekvenserna av PCB förödande, bland annat förstörde det utterns reproduktionsförmåga.

Tjugo år efter förbudet mot PCB hade halterna i naturen sjunkit så pass att uttern kunde börja återhämta sig. I dag finns det ungefär 2 000 individer i landet. Naturvårdsverkets mål är att det ska finnas minst 4 000 uttrar, och att arten senast 2025 ska förekomma i alla län.