Hjälpande människohand gav 100 ungar

År 1731 rapporterade Carl von Linné att det fanns ”kopiösa mängder vit stork i Skåne”.

Men i samma takt som våra våtmarker sedan dess har förvandlats till åkrar, så har bestånden minskat. Storken bygger visserligen bo på hustak och elstolpar, men det är i våtmarkerna som den hittar de grodor och smådjur som utgör födan.

När det skånska storkprojektet startade 1989 hade inga vilda storkar häckat i Sverige sedan mer än 30 år. Projektet föder upp fåglarna i hägn och placerar ut storkpar i lämpliga områden så att de kan häcka i frihet.

Förra året häckade 29 par i frihet. En del dödsfall har inträffat sedan dess, men inom storkprojektet tror man ändå på en positiv utveckling.

Planen är att släppa ut ytterligare åtta par, så gissningsvis kan det bli 35 häckningar i år, säger Emma Ådahl som är projektledare.

Storkarna i hägn föder också ungar, totalt var det över 100 unga fåglar som i höstas lämnade landet för att övervintra i Afrika och Sydeuropa. Förhoppningen är att de så småningom återvänder hit för att häcka.

Sägnen om att storken kommer med spädbarn verkar ha uppstått i Tyskland under slutet av 1700-talet. Det kan bero på att storkarna där får sina ungar ganska exakt nio månader efter midsommar.