Kräsen fjäril kräver egen skogsglänta

På avstånd ser dårgräsfjärilen ganska alldaglig ut. Men på nära håll bildar vingarnas gula ögonfläckar och vita färgband en vacker kontrast till den gråbruna färgen. Arten är hotad i hela sitt europeiska utbredningsområde. Skogs­avverkning, igenväxta gläntor och gran- och tallplanteringar har medfört att bestånden minskat med 20–50 procent under de senaste 25 åren.

Dårgräsfjärilen lever hela sitt liv i små skogsgläntor. Den har mycket specifika krav på sin miljö: gläntorna ska vara 10–30 meter i diameter och varken för soliga eller för skuggiga. Under parningen är det bråttom – arten lever bara i en vecka som fjäril. Och namnet till trots så är lundstarr den växt som honorna föredrar att lägga sina ägg på.

I Sverige förekommer arten i Skåne, Östergötland och på Gotland. Naturvårdsverket har upprättat en åtgärdsplan för dårgräsfjärilen, och Linköpings kommun arbetar aktivt med att förbättra fjärilens situation. Man försöker bland annat skapa ett nätverk av gläntor som underlättar fjärilarnas spridning. Efter ett bakslag 2005, då flera lokala bestånd dog ut, har fjärilarna ökat i antal och nu även koloniserat nya områden.

Dårgräsfjärilen kan fungera som en paraplyart. Genom att skydda miljön där den trivs gynnar man även många andra rödlistade arter som trivs i samma miljö, till exempel ekoxe och läderbagge.