Lönar sig verkligen plaståtervinning?

**Fråga:** Är det mer skadligt för miljön att skölja ur plastförpackningar och samla in dem, än att lägga dem bland soporna som skall brännas? Är det sant att den största mängden källsorterad plast ändå går till förbränning? Förut skulle man också skilja på mjuk- och hårdplast i de olika behållarna. Har man kommit fram till nya och bättre metoder för att förädla plastsopor?

*Christina Fälth*

**Svar:** Livscykelanalyser, där man tar hänsyn till hela kedjan, inklusive transporter, sköljning, insamling med mera, har visat att återvinning av plast är bättre för miljön än att framställa motsvarande mängd ny plast från jungfruliga råvaror. Vid förbränning får man ut ett visst värmevärde, men vid materialåtervinning sparar man mer energi än värmevärdet per kilo material.

Det mesta av den sorterade och insamlade plasten går till materialåtervinning vid anläggningar i Sverige och Tyskland. Därför är det viktigt att vara noga vid sorteringen. Felsorterat material, till exempel matrester och elektronikprylar, minskar återvinningsgraden.

Det finns ett undantag som kan ha bidragit till ryktet att plasten ”ändå förbränns”: vissa partier utsorterad plast kan ibland säljas som ett högvärdigt bränsle (jämförbart med olja) till cementindustrin, som behöver få upp riktigt höga temperaturer i sina ugnar. Det kan inte jämföras med vanlig avfallsförbränning.

Plastens återvinningsbarhet beror inte på om den är hård eller mjuk, det viktiga är vilken polymer det är, till exempel polyeten, polypropen eller PET. Återvinningsanläggningarna har en mängd olika mekaniska metoder för sortering efter polymerer. Att både hård och mjuk plast nu sorteras tillsammans har mer med organisation och ansvar att göra. Det blev en ändring i överenskommelsen mellan kommunerna, som ansvarar för hushållens osorterade brännbara avfall, och Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB (FTI AB), som ansvarar för återvinning av plastförpackningar. Plast är fortfarande det förpackningsmaterial som vi är sämst på att sortera och materialåtervinna.

*Lisa Dahlén, lektor vid Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser på Luleå tekniska universitetet.*