Ny odlingsmetod öppnar för sjöpung i tanken
Norska forskare har utvecklat en metod för storskalig odling av sjöpungar. Målet är att framställa både biobränsle och fiskfoder.
Bild: Inge Døskeland
Tunikater, eller sjöpungar som de också kallas, är en grupp fastsittande marina djur som lever av att filtrera vatten. Norska forskare har nu utvecklat en metod för storskalig och miljövänlig odling av tarmsjöpung (Ciona intestinalis), som är vanligt förekommande i kustnära havsområden.
Tanken är att man ska kunna framställa både biobränsle i form av etanol samt foder till fiskodlingar. Etanol är ett omdiskuterat biobränsle. När etanol framställs av spannmål minskar den totala matproduktionen. Etanol kan även framställas ur träcellulosa, men processen är komplicerad och energikrävande eftersom trä innehåller vedämnet lignin som är svårt att separera från cellulosan.
– Sjöpungarna är den enda djurgruppen som kan producera cellulosa, och Ciona intestinalis innehåller inte lignin. Det gör omvandlingen till etanol mer effektiv. Dessutom har den en hög proteinhalt och en sammansättning av fettsyror vilket gör den lämplig som fiskfoder, säger Christofer Troedsson vid forskningsföretaget Uni Research, som har utvecklat de nya odlingsmetoderna i samarbete med universitetet i Bergen.
Sjöpungarna har en frisimmande larvfas. Den nya odlingsmetoden går ut på att erbjuda larverna fria ytor där de kan slå sig ned och växa sig stora. Genom att sänka ned ett substrat i havet vid rätt tidpunkt går det att få 2 500–10 000 individer per kvadratmeter. Sjöpungarna växer sedan fort och kan skördas efter fyra till sex månader.
Enligt forskarna bör odlingarna inte ha någon större påverkan på havens näringskedjor, eftersom sjöpungar inte utgör naturlig föda för andra arter på grund av sitt skyddande skal av cellulosa.
Odlingsmetoden har patenterats för etanolproduktion. Nästa steg i forskningen blir odlingar i större skala.
