Giftspridare stoppar fästingspridare

Förra året drabbades 288 människor i Sverige av sjukdomen TBE, fästingburen encefalit. Det är nytt rekord. Trots att allt fler vaccinerar sig har den stigande trenden nu pågått i trettio år.

– Det beror främst på att rådjuren har blivit fler, säger Thomas Jaenson, fästingexpert och professor i biologi vid Uppsala universitet.

Rådjur är det viktigaste värddjuret för vuxna fästingar på de flesta håll i Sverige. Under de senaste decennierna har rådjuren legat bakom nästan 40 procent av alla TBE-fall i de södra delarna av landet, enligt Thomas Jaensons beräkningar. Och han bedömer att en ungefär lika stor andel av Sveriges över tiotusen fall per år av borreliainfektion beror på rådjur.

Många andra länder har liknande problem. I USA har det lett till kemisk bekämpning av fästingar direkt på hjortdjur. En av forskarna bakom metoden heter Mat Pound och är entomolog vid den amerikanska statens forskningsinstitut, Agricultural research service i Kerrville, Texas.

– I olika studier har vi lyckats minska antalet fritt levande fästingar med uppåt 95 procent, säger han.

Mat Pound utvecklade metoden redan för 20 år sedan. Principen är enkel: en plastbehållare fylld med torkad majs lockar till sig vitsvanshjortar. När de sticker ner mulen i ett tråg för att komma åt godsakerna stryker ett par skumplastrullar bekämpningsmedel mot sidan av huvudet.

Forskarna har testat olika ämnen och upptäckt att det som fungerar bäst är olja blandad med 10 procent permetrin, en syntetisk variant av ett ämne som finns i krysantemumblommor. Permetrin slår ut nervsystemet hos insekter och spindeldjur. I Sverige används ämnet bland annat i halsband som ska skydda hundar mot fästingar, och i schampo mot huvudlöss hos människor.

Fästingar har en lång livscykel. Efter att äggen kläcks passerar fästingarna larv- och nymfstadier innan de blir vuxna. I södra Sverige tar hela utvecklingen fem till sex år, i norr något mer. Fästingarnas enda föda är blod.

Den kemiska behandlingen av hjortarna hindrar vuxna fästingar från att suga blod. Därmed bryts utvecklingskedjan, och med tiden minskar antalet fritt levande fästingar i miljön.

Mat Pound är en ivrig förespråkare för metoden. Ett företag tillverkar hans uppfinning, som kallas 4-poster, och säljer apparaterna för knappt 3000 kronor styck. Av det går mindre än två kronor till uppfinnaren, och som statligt anställd forskare äger han inget patent.

– Det är absolut inte pengarna som driver mig, säger Mat Pound.

Han menar att den kemiska bekämpningen är miljövänlig eftersom giftet hamnar på hjortarna och inte sprids över stora ytor. Dessutom bryts ämnet ner relativt snabbt i naturen.

Mat Pound berättar att hans 4-poster har sålts till över hälften av USA:s delstater, samt till Kanada, Mexiko, Nederländerna och Storbritannien. Den används bland annat vid campingplatser i naturområden för att skydda turisterna mot fästingar.

Det händer att apparaterna lockar till sig tvättbjörnar och andra djur som också gillar majs. Ekorrar gnager på kornen och kastar tillbaka resterna i behållaren, vilket kan leda till att majsen börjar mögla.

 – Lösningen är att placera apparaten i öppen terräng som ekorrarna undviker på grund av rädsla för rovfåglar, säger Mat Pound.

Bekämpningen kräver att någon besöker utfodringsstationerna med jämna mellanrum för att fylla på med majs och permetrin, och se till att allt fungerar. Underhållet kostar pengar. En annan nackdel är att permetrin bland annat kan skada vissa vattenlevande organismer om det sprids i miljön.

Ett försök att bekämpa fästingar på rådjur i Sverige skulle kräva ett tillstånd från Kemikalieinspektionen. Johannes Knulst, myndighetens samordnare för insektsbekämpning med biocider, är tveksam.

– Jag kan inte ge något förhandsbesked, men permetrin är ett ganska otrevligt ämne, säger han.

Å andra sidan tillåter Kemikalieinspektionen att helikoptrar sprider bekämpningsmedlet Bacillus thuringiensis mot myggor. Myggsvärmar är en plåga för både människor och djur, men i Sverige är det inte känt att myggor sprider någon farlig smitta. Det gör däremot fästingar.

Thomas Jaenson anser att något behöver göras för att hindra rådjur från att alstra så många fästingar. Han tycker att rådjuren borde utrotas på Gotland, och starkt begränsas i områden där många människor rör sig i naturen. Han har också föreslagit att rådjur hålls i hägn som boskap. Det har lett till mycket starka protester från vissa jägare. Rådjursjakten är populär. Därför tror Thomas Jaenson att kemisk bekämpning av fästingar på rådjur kan bli ett nytt alternativ. Han menar att det också skulle kunna gynna rådjuren.

– Det måste ju vara ett helsike att vara rådjur och bära omkring på kanske två tusen fästingar under hela sommaren. De suger blod och orsakar plågsamma infektioner av alla möjliga slag, säger Thomas Jaenson.