Varför är kvinnor mer oroliga?

– Vår grad av oro hänger samman med vår sociala position, och med vårt kön, säger Lena Wängnerud.

Hon är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och arbetar inom ramen för SOM-undersökningarna med ett forskningsprojekt om kvinnors oro.

Oro inför olika samhällsfenomen har mätts vid Göteborgs universitet sedan 1986. Då hamnade miljöförstöring och terrorism högst upp på listan.

– Men generellt har samhällsoron minskat. Om det är bra eller dåligt är svårt att veta, ibland kan ju oro vara konstruktivt, säger Lena Wängnerud.

Även i dag toppar miljöförstöring, organiserad brottslighet och arbetslöshet listan över oro för generella samhällsfenomen.

– Men inom så gott som samtliga områden verkar kvinnor vara mer oroliga än män. Könsskillnaderna är störst när det gäller saker som brottslighet och terrorism.

Ju bättre position man har i samhället, desto mindre oroar man sig, både vad gäller samhällsutvecklingen och det egna livet.

– Det enda område som vi har undersökt där män uttrycker mer oro än kvinnor gäller ökat antal flyktingar i Sverige. Men på övriga sexton samhällsområden är kvinnor mer oroliga än män. Och mönstret verkar stabilt över tid.

Vad kan oro leda till?

– Om man är orolig, och har gott självförtroende, så leder oron till att man aktivt söker mer information. Man blir alltså en mer engagerad samhällsmedborgare, säger Lena Wängnerud. Men hos dem som har lågt självförtroende är oro destruktivt, enligt ny forskning i USA. Hur det ser ut i Sverige återstår att se. Vi forskar för fullt om detta.

Även när det gäller oro för den egna situationen är kvinnor mer oroliga än män. Till viss del är oron berättigad. Fler kvinnor än män är mycket oroade för att få dålig pension eller för att drabbas av oväntade utgifter, och det hänger förstås samman med att kvinnor tjänar sämre. Men kvinnors större oro för att drabbas av brott, där 28 procent av kvinnorna är mycket oroade jämfört med 16 procent av männen, är helt irrationell om man ser till vilka som verkligen utsätts för brott. Det är män.

När det gäller andra skillnader i oro mellan män och kvinnor tycks det inte finnas någon koppling till yttre faktorer. 21 procent av kvinnorna och 14 procent av männen är mycket oroliga för att bli arbetslösa. 40 procent av kvinnorna och 24 procent av männen är mycket oroliga för att bli allvarligt sjuka. Och så vidare.

Varför är det så här?

– Vi har inga säkra svar, säger Lena Wängnerud. Könsskillnaderna är systematiska och återfinns även i andra länder. Kanske ligger det i mansrollen att inte uttrycka oro. Män vill upprätthålla sin självbild genom sitt sätt att svara. En annan typ av förklaring, som framhållits i feministisk forskning, är att oro är ett sätt att hålla kvinnor tillbaka, exempelvis genom mediernas rapportering om brottslighet. När det gäller brott ser vi ju att kvinnor oroar sig mer än män fast de är mindre drabbade. Och redan när barn är små så hålls flickor tillbaka – spring inte i väg, klättra inte för högt!

– Men allt detta är spekulationer, allt kan vi inte förklara, säger Lena Wängnerud. Men vi ser även generellt att kvinnor är mer skeptiska vad gäller samhällsutvecklingen i stort.

Borde vi män oroa oss mer?

– Ja, det tror jag. Lite oro är nog bra, så länge den kan användas konstruktivt.