Fler rymdpartiklar borde fastna i fällan

Långväga partiklar kan avslöja universums bäst bevarade hemligheter.

Publicerad
Den antarktiska neutrinofällan IceCube, i närheten av Sydpolen, består av 5 000 ljuskänsliga sensorer, nedsänkta i borrhål i isen.
Bild: Sven Lidstrom, IceCube

Ernie och Bert var först och bar på mest energi. Sedan fastnade ytterligare 26 neutriner i IceCube-detektorn på Antarktis.

– Det är första gången någonsin som vi på jorden har sett en ström av neutriner från bortom solsystemet, säger Olga Botner, fysikprofessor vid Uppsala universitet och talesperson för experimentet.

Sammanlagt 28 stycken högenergetiska partiklar fångades i isen vid Sydpolen. Det kan te sig futtigt med tanke på att flera miljarder neutriner genomkorsar varje kvadratcentimeter på jorden varje sekund. De allra flesta kommer från solen eller från jordens atmosfär. Mer sällsynta är de som når oss från avlägsnare platser i Vintergatan eller till och med från källorna bortom vår galax.

Första och senaste gången sådana neutriner syntes på jorden var 1987, då en detektor i Japan upptäckte 19 stycken utskickade från supernovan i vår granngalax, Stora magellanska molnet. Supernovor är bara en av många källor till kosmiska neutriner. Även svarta hål och deras omgivningar ger upphov till energirika neutriner och andra partiklar som far genom rymden och anländer till oss i form av kosmisk strålning. Långväga neutriner låter forskarna studera de svarta hålen och se vad som ligger bakom den kosmiska strålningen. Men neutrinerna som nästan saknar massa är svåra att stoppa, de tränger igenom allt, inte ens en kilometer tjock blyvägg utgör något hinder för dem. Det gör neutrinerna till perfekta budbärare från kosmos. Till skillnad från elektriskt laddade partiklar, som tvingas på omvägar av elektromagnetiska fält, går neutrinerna raka vägen till oss. Fördelen blir dock till en nackdel när forskarna vill spåra deras ursprung.

För att få fatt på kosmiska neutriner byggdes IceCube, som är ett internationellt projekt med flera hundra forskare från elva länder. IceCube består av en kubikkilometer stor isklump på en miljard ton. Nersänkta i isen finns 86 strängar med sammanlagt över 5 000 optiska sensorer, som väntar på att få upptäcka den lilla ljusblixt som bildas genom en kedjereaktion och som startar när en neutrino bromsas av isen. Vid inbromsningen skapas en partikelskur, med partiklar som far snabbare än ljuset och sänder ut så kallad Cherenkovstrålning, blått ljus som fotocellerna snappar upp.

– Våra 28 neutriner är ännu för få för att peka ut exakt var de kommer ifrån. De verkar snarare vara jämnt fördelade över hela himlavalvet, säger Olga Botner. Det är också oklart varför neutrinerna inte uppvisar högre energier. Vi borde sett fler som har minst lika hög energi som Bert och Ernie.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor