Hoppstjärten är en utbrytarkung

Höghastighetskamera avslöjar avancerade knep när hoppstjärtar flyr ur den långbenta lockespindelns limfälla.

Publicerad
En lockespindel med fastlimmat byte. Till skillnad från spindlar (Araneae) saknar lockespindlar (Opiliones) förmåga att göra spindeltråd.
Bild: Istock

Hoppstjärtar är små insekter med ett effektivt skydd mot angrepp: de är utrustade med en katapult. Den består av en så kallad hoppgaffel på kroppens undersida. Hoppgaffeln är spänd som en fjäder och vid annalkande fara frigörs den och slår i marken, och skickar i väg insekten i en lång båge.

Men lockespindlar – även kallade ”långben” i folkmun – har utvecklat en metod för att fånga hoppstjärtarna. Lockespindlarna spinner inte nät, utan de har ett starkt lim som utsöndras från hårstrån på de långa mundelarna. Limmet är så starkt att lockespindeln endast behöver fästa ett fåtal hårstrån på hoppstjärtens kropp för att lyckas med jakten, rapporterar tyska forskare i Journal of experimental biology.

Spindlarnas jaktmetoder undersöktes med höghastighetskameror. Forskarna snabbfrös även spindlar och hoppstjärtar i själva fångstögonblicket för att kunna studera de frusna insekterna med elektronmikroskop.

Bildmaterialet avslöjar att hoppstjärtarna har fler äss i rockärmen än sin hoppgaffel. De kan bland annat frigöra små skalsegment som blivit fastlimmade av spindlarna, så att de kan komma loss och fly. Hoppstjärtarnas skal är dessutom täckta med ett halt vaxlager och har en struktur som hindrar lim och andra vätskor från att flyta ut över större områden. Hoppstjärtarna lyckades undkomma hälften av de spindelattacker som ägde rum under forskarnas försök.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor