Därför kan du resa i tiden med näsan

Alla typer av sinnesintryck kan ju väcka minnen, men doftintryck påverkar mig avgjort starkast – nästan så att jag färdas bakåt i tiden. Jag tror mig ha förstått att jag inte är ensam om den upplevelsen. Varför är doftminnen så speciella? Finns det evolutionära skäl till att de är så starka? /Per Johansson

Publicerad

Bild: Istock

Vad du beskriver är så kallade Proust-minnen, det vill säga självbiografiska minnen som väcks av lukter. Benämningen kommer från författaren Marcel Proust, som i sin roman På spaning efter den tid som flytt låter doften och smaken av en madeleinekaka, doppad i lindblomste, återuppväcka huvudpersonens barndomsminnen. Eftersom forskningen under lång tid negligerat luktsinnets funktioner har det länge varit oklart hur vi lagrar och minns lukter. Ny forskning visar klart att våra minnen av lukt skiljer sig från syn- och hörselbaserad information. När ett doftminne väcks härrör det ofta från barndomen och är mer känslomässigt laddat, samt ofta förenat med en stark känsla av att färdas tillbaka i tiden. Detta står i kontrast till de minnen som är knutna till våra primära sinnessystem (syn, hörsel), som ofta härstammar från den yngre delen av vuxenlivet. Att luktminnen i första hand är barndomsrelaterade hör sannolikt ihop med att våra kemiska sinnen – lukt och smak – fungerar som primära sinnen under de första levnadsåren. Därmed kan lukter och smaker som vi upplever i vuxenlivet återuppväcka tidiga minnen av vårt aktiva utforskande av omgivningen med hjälp av munnen. Luktsinnet är också unikt i det avseendet att det har direkt koppling till våra grundläggande överlevnadsfunktioner i hjärnan: minne (hippocampus) och känsla (amygdala). Sannolikt har det haft stor betydelse, evolutionärt sett, att vi snabbt via luktsinnet kan uppfatta om något till exempel är ätligt eller farligt.

/Maria Larsson, professor i psykologi, Stockholms universitet

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor