Ibland piper fågelungarna för döva öron
När det är gott om mat får de tjatigaste fågelungarna äta först. Men när det är knapert så är det ”störst går först” som gäller.
Bild: Bengt Lundberg / NPL
Hos många fågelarter möts föräldrarna av gapande hungriga munnar när de återvänder till boet efter att ha samlat in mat. Det är lätt att föreställa sig att den hungrigaste ungen får mat först – den som tjatar mest. Men det finns gott om studier som visar på det motsatta förhållandet: Den tystaste och ofta största ungen får mat först. Forskare från Storbritannien och Nederländerna har nu räknat ut vad detta beror på.
Fågelföräldrarnas beteende vid matningen är en mer eller mindre artspecifik egenskap. Forskarna samlade in data om matning för 143 olika fågelarter.
Forskarnas analyser visar att det är miljön som styr beteendet vid matningen. För vissa fågelarter kommer födotillgången att vara god under hela häckningen. Maten räcker därför till alla ungarna. Hos dessa arter påverkas föräldrarna av ungarnas signaler: De som gapar högst och är hungrigast kommer att få mat först.
Fåglar som häckar i mer oberäkneliga miljöer, där det periodvis är ont om mat, har utvecklat ett annat system. Här ignorerar föräldrarna ofta ungarnas tjatande. I stället väljer föräldrarna att mata de ungar som är störst, har starkast färger eller som på något annat sätt visar att de är vid god hälsa. Föräldrarna vet att maten inte kommer att räcka och att de svagaste ungarna kommer att dö.
Man kan tycka att det är onödigt att kläcka fram ungar som inte kommer att överleva. Men enligt forskarna, som har publicerat sin studie i Nature, så är detta en säkerhetsåtgärd. Det är bra att ha reserver om några ungar blir uppätna eller ramlar ur boet.
