Zebran är ett randigt djur …

… och ränderna går aldrig ur! Svartvita ränder finns på såväl de tre existerande som på de tre utrotade zebraarterna, medan övriga arter inom familjen hästdjur (Equidae) – nämligen tre åsnearter och Przewalskis häst – är enfärgade. Vilka ekologiska faktorer ligger bakom evolutionen av zebrornas sällsamma teckning?

Inte mindre än 18 förslag till förklaring har lagts fram av olika forskare, och samtliga behandlas av bokens författare, Tim Caro, en veteran som i decennier studerat zebrorna på de afrikanska savannerna och som här ger oss en briljant skildring av sina erfarenheter. Genom finurliga fältexperiment har han försökt klura ut vilken eller vilka faktorer som drivit fram zebrornas randning. Så här ska fältekologisk forskning bedrivas!

I mycket lägre grad än andra savannbetare attraherar zebrorna blodsugare som bromsar och de farligare tsetseflugorna, som ju till både djur och människor kan sprida den dödliga sömnsjukan (trypanosomiasis). Caro föreslår att det är just den svartvita randigheten som gör zebrorna ointressanta för blodsugarna. Det fungerar som en signal: Stopp, här har ni inget att hämta! Men varför? Det är faktiskt en gåta. Och varför har inget liknande mönster utvecklats hos andra savannbetare? Kanske för att de har tjockare päls och därför inte är lika plågade av blodsugare. Eller saknar de helt enkelt de arvsanlag som krävs för utveckling av denna finess?

Visst finns det många frågor som ännu är obesvarade. Men den ekologiska forskningen avancerar – och snart vet vi mer.