Knepet är att inte känna kyla
Vissa arter av gnagare saknar nästan helt förmågan att märka när det bli kallt. Det är sannolikt en evolutionär anpassning som gör det möjligt för dem att tillbringa vintern i dvala.
Bild: Gracheva Lab
Äkta hibernering innebär att ett djur tillbringar vintern i dvala med kraftigt sänkt kroppstemperatur och ämnesomsättningen på sparlåga. Igelkott och hasselmus är exempel på svenska däggdjur som har den här förmågan.
Forskare har länge grubblat över vilka mekanismer som styr däggdjurens hibernering. Däggdjur är ju jämnvarma och kompenserar automatiskt för fallande temperaturer genom att öka kroppens förbränning. Den här processen måste alltså åsidosättas för att möjliggöra hibernering. Frågan är hur. Amerikanska forskare tycks nu ha hittat svaret.
De har visat att två arter av hibernerande gnagare, en nordamerikansk jordekorre samt guldhamster, helt enkelt har svårt att känna att temperaturen faller. De nervceller som registrerar temperatur hos dessa gnagare fungerar dåligt i intervallet 10–20 grader Celsius. Det beror på mutationer i speciella jonkanaler i cellerna, som hos andra däggdjur reagerar på temperaturförändringar.
Gnagarnas oförmåga att känna kyla demonstrerades med experiment. Forskarna lät guldhamstrar, jordekorrar och möss välja mellan två värmeplattor. Den ena höll en konstant temperatur på 30 grader Celsius medan den andra hade en temperatur som varierade mellan 0 och 30 grader Celsius. Alla möss föredrog plattan som var konstant varm och undvek den med varierande temperatur. Men guldhamstrarna och jordekorrarna verkade trivas på båda plattorna, förutom när temperaturen närmade sig noll grader. De två hibernerande arterna har alltså nedsatt förmåga att känna kyla. Men det har inte musen – och den kan heller inte hibernera.
Forskarna bakom den nya studien, som har publicerats i Cell reports, tror att oförmågan att känna kyla är en förutsättning för att hiberneringen ska kunna ske – och för att de hibernerande djuren inte ska vakna under vintern.
