Vågar vi rösta på internet?

Den här artikeln är från 2018.

Spridda grupper av turister trotsar regnet i Tallinns gamla stadskärna. När de kommer ut på den öppna platsen vid katedralen stannar de för att ta selfier. Bara ett stenkast därifrån, i en av de äldre byggnaderna, finns en institution som lockar en annan sorts besökare. Genom porten till Estlands valmyndighet strömmar representanter från hela världen för att lära sig mer om internet-röstning.

– Många kommer hit med stora förhoppningar, säger chefen Priit Vinkel, men tekniken kan inte lösa alla problem.

Som första land i världen införde Estland allmänna val på internet 2005. Sedan dess har estländarna kunnat sitta hemma vid datorn och rösta vid alla val som hållits i landet, totalt nio stycken. I det senaste kommunalvalet i oktober förra året valde 32 procent av de röstande den möjligheten. Det motsvarar drygt 186 000 personer, den högsta siffran hittills.

Trots de rekordmånga internetrösterna stannade det totala valdeltagandet på 53 procent, en katastrofal siffra med svenska mått mätt. Här i Sverige röstade 85,8 procent i det senaste riksdagsvalet, 2014. Men Priit Vinkel kallar ändå det estländska valdeltagandet för ett ”helt okej resultat”.

– Vi är vana vid lägre röstsiffror än i Sverige, och tyvärr var det färre som röstade på papper, förklarar han.

Att den här möjligheten ska få fler – och framför allt yngre och internetvana – att rösta är en vanlig förhoppning. Men erfarenheterna från Estland ger inget stöd för sådana förväntningar. Valdeltagandet har bara ökat marginellt sedan internetröstning infördes som ett frivilligt alternativ till traditionell röstning. I det senaste parlamentsvalet 2015 var det bara 2,4 procent av tidigare soffliggare som valde att rösta på internet, visar en rapport om Estlands erfarenheter av internetval från Tartu universitet.

– Det beror på att elektronisk röstning inte angriper orsakerna bakom ett lågt valdeltagande. Att folk inte röstar beror på att de är ointresserade av politik, besvikna på politikerna och desillusionerade, säger en av rapportens huvudförfattare, Mihkel Solvak.

Hans forskning visar att inte heller de unga blir mer lockade att rösta med hjälp av internet. 18-åringar e-röstar i samma utsträckning som 70-åringar. Den genomsnittliga internetröstaren är i stället en 44-årig kvinna som brukar gå och rösta, men som nu väljer datorn av bekvämlighetsskäl.

– Att det är så bekvämt är den största fördelen. Om det tar mer än 30 minuter att ta sig till vallokalen, så ökar sannolikheten att e-rösta dramatiskt, säger Mihkel Solvak.

Extra tydligt blir det för estländare som bor i andra länder. I denna grupp röstade 89 procent på internet 2015. Sjuka och handikappade som annars har svårt att ta sig till vallokalen är andra grupper som kan dra nytta av tekniken.

En annan fördel som Mihkel Solvak lyfter fram är det blir färre misstag. På papper kan felaktiga kryss och oläslig handstil göra röstsedlar ogiltiga. Datorn släpper bara igenom korrekt ifyllda valsedlar. Rösträkningen går också snabbare.

Men varför ligger Estland längst fram i världen när det gäller att använda internet i valprocessen? För att få svar på den frågan måste man backa tillbaka till 1991 och landets självständighet från Sovjetunionen. Den unga nationen hade inte många egna resurser och bestämde sig för att satsa på it. Det har gjort att Estland i dag rankas bland av de främsta i världen inom områden som digital förvaltning.

Estländarna gör numera det mesta på nätet. Deklarationerna är till exempel helt papperslösa. Läkarbesök bokas elektroniskt och alla journaler finns samlade på ett ställe. Bilaffärer görs upp genom att både köpare och säljare signerar ägarbytet direkt i bilregistret.

– Internetröstning är bara en del i en större infrastruktur där den elektroniska identiteten är nyckeln, säger Robert Zimmer, professor i elektronisk förvaltning vid Tekniska universitetet i Tallinn.

Han syftar på det elektroniska id-kort som alla estländare har och som infördes 2002. Det är stort som ett kreditkort och ser ut och fungerar som ett vanligt id-kort. Men det har också ett chipp och två tillhörande pin-koder.

Kortet stoppas in i en kortläsare kopplad till datorn och den första pin-koden använder man för att identifiera sig. Den andra koden används sedan för att signera dokument online. De elektroniska signaturerna är juridiskt bindande enligt estnisk lag.

– Men det räcker inte med att införa elektroniska id-kort. Människor måste använda och lita på systemet. Det har Estland verkligen lyckats med, säger Robert Zimmer.

Estlands röstningsmodell är därför inte så enkel att kopiera. De statliga e-tjänsterna och den underliggande infrastrukturen har byggts upp under många år. Estländarna har stegvis vant sig vid att använda internet till det mesta – inklusive att rösta.

Det finns flera sätt att rösta elektroniskt. Många länder har röstmaskiner i vallokalerna. Men, att rösta hemifrån över internet är än så länge ovanligt. Förutom i Estland används internetröstning vid lokala val i Kanada och Schweiz.

Flera andra länder har testat tekniken. Två av de mest ambitiösa försöken gjordes i Norge vid kommunvalen 2011 och vid valet till Stortinget 2013. I det senare fallet kunde de röstberättigade i tolv fylken rösta vid den egna datorn.

Tekniken var snarlik den som används i Estland i dag: Internetröstning är ett komplement till den vanliga pappersröstningen under förvalsperioden. Det går att rösta elektroniskt hur många gånger som helst, men det är bara den senaste rösten som är giltig. Den som har röstat på internet kan även rösta på papper, och i det fallet är det pappersrösten som räknas.

Alla de här reglerna är till för att skydda två viktiga valprinciper: att valet sker i hemlighet och görs utan yttre påverkan. Tanken är att den som av någon anledning skulle ha tvingats att rösta på ett visst sätt senare kan skicka in en ny röst, så att den gamla stryks.

Trots en del praktiska problem visar utvärderingarna att tekniken fungerade bra i de norska försöken. De fick också god respons. Vid valet 2013 kom 36 procent av rösterna i försökskommunerna via internet. Ändå valde den norska regeringen att inte gå vidare.

– Skyddet av valhemligheten är det främsta skälet, plus att det råder politisk oenighet i frågan, säger Bernt Aardal, valforskare och professor i statsvetenskap vid Oslo universitet.

Även i Sverige är det principen att val ska vara ”fria och hemliga” som gör att internetval dröjer. En statlig utredning, där alla partier deltog, föreslog försök med internetröstning i ett antal kommuner i höstens val, men regeringen har sagt nej. Risken är för stor att väljare påverkas, till exempel av andra familjemedlemmar. ”Det finns ett värde i att gå in bakom en skärm där ingen annan kan se hur jag röstar”, sa justitieminister Morgan Johansson i en radiointervju 2016.

Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledare för det svenska valforskningsprogrammet, anser att internetval måste vänta tills det finns tekniska lösningar som garanterar valhemligheten. Han påpekar också att det blir svårare att förstå hur valet går till om det sker elektroniskt. I dag kan den som så önskar stanna kvar i vallokalen och övervaka rösträkningen.

– Det finns ett stort demokratiskt värde i detta. Vid elektroniska val måste vi lita på experter.

Ett annat problem är it-säkerheten. Inte minst efter det senaste presidentvalet i USA oroas många över att främmande makter försöker manipulera val i andra länder.

– Ett val på papper kan inte hackas, och även om alla datorer slås ut så kan vi fortfarande räkna röster i skenet av stearinljus. Low tech kan vara vackert, också i ett framstående it-land som Sverige, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Tillbaka på Valmyndigheten i Tallinn konstaterar Priit Vinkel att det finns nackdelar även med pappersvalsedlar. Människor gör misstag och valsedlar kan komma bort. Ingen har heller hittills lyckats hacka eller slå ut Estlands internetbaserade valsystem.

– Men säkerheten är något som vi hela tiden måste uppdatera.

Rapporter om säkerhetshål har förekommit. För några år sedan upptäckte en student att det var möjligt att manipulera en dator så att rösten ändrades från det att väljaren hade gjort sitt val tills den skickades vidare. Detta har lett till att väljarna numera får en kvittens på sin röst, så att de kan kontrollera att rätt röst kommit fram, en möjlighet som också fanns i de norska försöken.

Skulle systemet hackas eller slås ut går det att stryka internetrösterna och rösta på papper.

– Därför är det viktigt att ha parallella system, säger Priit Vinkel.

Frågan är vad som skulle hända med tilliten om valsystemet på internet havererar. I det senaste valet infördes nya funktioner för att utomstående ska kunna få insyn och kontrollera att valet skett korrekt, men om befolkningen tappar förtroendet för systemet kan det ta lång tid att reparera.

Det finns även andra nackdelar än säkerhet och transparens. Den ceremoniella delen av valet försvinner. Det är inte lika högtidligt att rösta vid köksbordet som att bege sig till en vallokal. Risken finns att valet blir mindre genomtänkt när det är som att betala en räkning på internetbanken. Å andra sidan går det att ångra sig och rösta igen.

Kostnaderna är en annan faktor, även om Priit Vinkel säger att de i Estlands fall vägs upp av besparingar. Antalet röstlokaler har kunnat minskas, liksom kostnaderna för förhands- och utlandsröster.

Förhoppningen att få fler att rösta har heller inte infriats, men Priit Vinkel ser ingen väg tillbaka.

– Skulle vi ta bort möjligheten att rösta på internet skulle vi se ett rejält tapp i valdeltagandet. Folk har vant sig vid att rösta på datorn och vill inte gå tillbaka till pappersröster.