Kan mammutar återuppstå naturligt?
Kan utdöda arter, som mammut, dront och sibirisk tiger, återuppstå utan människans inblandning? De har ju uppstått naturligt en gång. Eller har förutsättningarna på jorden ändrats så att det är osannolikt?
/Lars T. Wahlström
SVAR: Att samma slumpmässiga mutationer ska uppkomma på nytt är så osannolikt att det är omöjligt. Arten ullhårig mammut skulle till exempel inte återuppstå, även om dess närmsta nu levande släkting, den asiatiska elefanten, skulle breda ut sig norrut i Kina och vidare upp i Sibirien. Elefanten skulle behöva förlora alla genetiska anpassningar som den fått sedan den asiatiska elefanten och mammutarna hade en gemensam förfader för ungefär sex miljoner år sedan. Därefter skulle den behöva få samma slumpmässiga mutationer som mammutens förfäder och dessa skulle behöva behållas och selekteras på samma sätt för att elefanten till slut skulle bli just en ullhårig mammut. Vi kan vara säkra på att det inte kommer att hända.
Men att elefanter skulle bli ullhåriga och på så vis börja likna mammutar – som en anpassning till ett sibiriskt klimat – vore däremot inte alls omöjligt. Liknande exempel på så kallad konvergent utveckling finns det gott om. Igelkottar, piggsvin och myrpiggsvin har alla utvecklat taggar som ett försvar, trots att de inte alls är släkt med varandra. Ett annat fenomen som gör att olika djur nästan ser ut att ha blivit samma art är mimikry, där vissa arter härmar andras utseende som ett slags skydd – till exempel blomflugor som liknar getingar.
Det finns dock specialfall där man kanske skulle kunna säga att samma art faktiskt har uppstått flera gånger. Hos växter, bland annat orkidéer, händer det att nya arter uppstår genom kromosomtalsfördubbling och hybridisering. Dessa hybrider med fyrdubbel kromosomuppsättning kan inte ge fertil avkomma med sina föräldraarter och blir därför en egen art. Däremot kan de korsa sig med andra hybrider som uppkommit på samma sätt från samma föräldraarter. I detta fall kan alltså i princip samma art uppstå flera gånger. Även här krävs dock att det inte går för lång tid emellan de olika hybridiseringstillfällena – i annat fall finns risken att föräldraarterna och den först uppkomna hybridarten hunnit utvecklas åt olika håll.
/Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog, Naturhistoriska riksmuseet
(Läs mer i De utdöda djurens återkomst, F&F 9/2016)
Kunskap baserad på vetenskap
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer