Ja, vi blir fler på jorden – men takten minskar

Det här är en artikel från 2019.

Vi är nu drygt 7,7 miljarder människor på jorden. Det är dubbelt så många som år 1972 – men då var befolkningstillväxten som allra störst med drygt 2 procents årlig tillväxt. Sedan dess har tillväxttakten halverats till 1 procent. Faktum är att detta är den lägsta tillväxttakten sedan FN började samla data i frågan på 1950-talet.

Även i absoluta tal var befolkningstillväxten som störst för flera decennier sedan. Det skedde under sent 1980-tal då befolkningen växte med över 90 miljoner människor årligen, enligt FN. Nu har den årliga tillväxttakten sjunkit till 80 miljoner per år.

Ändå tror många att befolkningen växer snabbare än någonsin – trots att hela 2000-talet har präglats av sjunkande befolkningstillväxt. I somras hävdade en av kvällstidningarna att: ”vi i dag lever i en aldrig tidigare skådad befolkningsexplosion”.

– Många talar fortfarande om en befolkningsexplosion, men det finns ingen grund för detta, säger Staffan Bergström, som är pensionerad professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet.

Han har följt befolkningsfrågan i över ett halvt sekel, och han har arbetat som läkare och gynekolog i ett stort antal länder. På 1980-talet var han chef för kvinnokliniken i Maputo i Moçambique.

Trots ökad medellivslängd i världen (nästan 73 år), och en minskande spädbarnsdödlighet så sjunker alltså takten i befolkningstillväxten. Huvudorsaken är att det föds färre barn.

I snitt föds 2,5 barn per kvinna i världen. För 50 år sedan var siffran nästan 5.

I slutet av detta sekel beräknas barnafödandet vara nere kring två barn per kvinna, och då kommer befolkningsökningen att stanna av. Men kan vi vara säkra på att det kommer att bli så?

– Det brukar sägas att fyra års skolgång för flickor är världens bästa preventivmedel. Flickor som går i skolan får inte stora barnkullar. Och vi ser allt fler flickor i skolor över hela världen, säger Staffan Bergström.

Han påpekar också att barnöverlevnaden har ett starkt samband med att människor får färre barn.

– När barnadödligheten sjunker så sjunker barnafödandet.

Och barnadödligheten har sjunkit snabbt i modern tid. Mindre är 4 procent av världens barn dör före 5 års ålder. För 100 år sedan var siffran över 30 procent.

– Det går alltså långsamt åt rätt riktning i världen, säger Staffan Bergström. Den stora frågan i dag är att världens befolkning blir äldre – inte att vi hastigt blir fler.

År 2018 blev för första gången i världshistorien gruppen 65 år och äldre fler än gruppen barn upp till 5 år.

Enligt FN beräknas över 50 länder få en minskad befolkning de närmsta 30 åren. Ett av dessa länder är Kina. Inte många känner till exempel till att i Bangladesh föds i genomsnitt två barn per kvinna – inte olikt Sverige där det föds 1,9 barn per kvinna.

– Befolkningsproblemet i världen är inte ett underlivsproblem. Det är ett politiskt och ekonomiskt problem. Det handlar om kvinnors frihet och utbildning, fortsätter Staffan Bergström.

Han får medhåll av Wolfgang Lutz, som är professor i demografi vid Wiens universitet.

– Min egen forskning och bedömning är att kvinnors utbildning är den viktigaste enskilda faktorn för demografin, säger Wolfgang Lutz.

– När kvinnor lämnar uppfattningen att barnen bara kommer och att det är gud som rår över detta, då minskar barnkullarna. Kvinnor börjar då välja antalet barn de ska få, säger han.

Wolfgang Lutz är specialist på global demografi och befolkningsprognoser. Han har forskat i ämnet i 30  år och är medförfattare till dussintals böcker på temat.

– Det vi ser i dag är helt enkelt hur den demografiska transitionen fortsätter att spridas över världen, säger Wolfgang Lutz.

Den så kallade demografiska transitionen är den förändring som sker när ökat välstånd gör att medellivslängden ökar. I början av denna process fortsätter i regel barnafödandet att vara fortsatt högt och i detta läge ökar befolkningen. Men efter hand anpassas barnkullarna efter den nya situationen och minskar, och då når man en ny balans i befolkningen.

Förändringen består alltså i att vi går från att leva korta liv i stora familjer till att leva långa liv i små familjer. Och mitt i denna förändring – när vi lever långa liv i stora familjer – då sker befolkningsökningen. Den demografiska transitionen började i nordvästra Europa under slutet av 1700-talet – det var då världens befolkning på allvar började öka.

– Detta mönster kan man se i alla länder, säger Wolfgang Lutz. Det börjar vid olika tillfällen och tar olika lång tid, men det sker.

Han poängterar att det viktiga är att födelsetalen går ner.

Preventivmedel och familjeplanering är viktigt, men Wolfgang Lutz betonar att familjerna i Europa redan under 1800-talet och början av 1900-talet lyckades få färre barn. De använde traditionella metoder som fungerar hyfsat bra.

När till exempel Sverige genomgick den demografiska transitionen sjönk barnafödandet kraftigt under 1900-talets första decennier, från fyra barn per kvinna vid sekelskiftet till färre än två barn per kvinna år 1930. Då fanns inga p-piller och kondomer var ännu olagliga.

– Sedan dess har den demografiska transitionen spridits över världen, säger Wolfgang Lutz.

– Från Europa och Nordamerika till Latinamerika och efter hand Asien under mitten av 1900-talet. Nu är det bara Afrika kvar, men där har processen inletts, och den kommer att avslutas under detta sekel, fortsätter han.

De stora problemen i världen är klimatförändringar och ökande ekonomiska klyftor, påpekar han, och en snabb befolkningstillväxt kan förvärra dem.

– Jag ser dock inte befolkningstillväxten i sig som det stora problemet, säger han.

– I Afrika går det redan åt rätt håll med minskande barnkullar. Frågan är om det går snabbt nog. Men med bättre och fler skolor så kan vi räkna med en fortsatt avmattning av ökningstakten.

Det är Afrika, som sannolikt kommer att öka sin befolkning från omkring 1 till 4 miljarder under detta sekel, som är den världsdel där befolkningen fortfarande ökar snabbast.

– Läget i Afrika är problematiskt, men i resten av världen finns det inget större problem, säger Staffan Bergström.

– Vi kommer att se större migrationsströmmar från Afrika, fortsätter han. Det tror jag är ofrånkomligt.

– Ska man vara orolig för något så är det för politisk destabilisering i länder i Afrika, om krig och konflikter hotar den förbättrade familjeplanering vi ser i många länder. Etniska konflikter och religiösa vanföreställningar är det stora problemet som kan hota utvecklingen, säger Staffan Bergström. 

Dagens värld präglas alltså av att vi människor blir fler och äldre, men även mer rörliga och att fler av oss bor i städer. FN talar i sin senaste befolkningsrapport om fyra megatrender: befolkningsökning, åldrande befolkning, migration och urbanisering.

– Den bästa nyheten i senaste rapporten är att tillväxttakten fortsätter att sjunka i världen, säger John Wilmoth, som leder FN:s befolkningsanalysavdelning.

– Detta är en process vi sett länge, och det är bra att den fortsätter. En annan bra nyhet är att medellivslängden fortsätter att öka, liksom att gapet mellan de som lever längst och de som lever kortast i världen minskar. Det betyder att människor får allt mer liknande förutsättningar i livet. 

Även John Wilmoth är säker på att befolkningstillväxten kommer att fortsätta minska.

– Den sjunker i takt med sociala och ekonomiska framsteg, säger han. Utbildning och tillväxt, med andra ord, vilket vi ser i världen.

– Världens befolkning blir äldre, och det beror på att vi är friskare – det är i grund och botten goda nyheter, säger han.

Wolfgang Lutz håller med.

– Denna utveckling betyder att vi inte ska betrakta 60- eller 70-åringar som så gamla längre.