Minska matsvinnet – 1,3 miljarder ton slängs varje år

Det här är en artikel från 2019.

Hushållen står för den största delen av det svenska matavfallet. Varje svensk slänger 97 kilo mat varje år. Det globala årliga matsvinnet uppgår till 1,3 miljarder ton, en tredjedel av den totala matproduktionen.

Sverige har antagit en FN-resolution om att halvera matsvinnet till 2030. I en ny handlingsplan som har tagits fram av Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket presenteras 42 förslag på åtgärder som ska minska svinnet.

Ingrid Strid forskar om matsvinn och om matens miljöbelastning vid Institutionen för energi och teknik på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Tillsammans med kollegor har hon publicerat en kommentar till handlingsplanen. Den innehåller flera handfasta förslag på åtgärder. Ett är att inrätta ett nationellt ”matsvinncenter” som sammanställer data från olika aktörer inom livsmedelssektorn.

– Vi måste ju få fram siffror på svinnet i olika delar av produktionskedjan och även kunna följa upp de åtgärder som vidtas, så att vi kan bedöma om de faktiskt ger resultat, säger Ingrid Strid.

Hon berättar att många aktörer inom livsmedelsbranschen är positiva till den här idén, men trots det har matsvinnscentret inte blivit av. En orsak är att det i dagsläget saknas pengar, men det skulle kunna lösas genom att livsmedelsproducenterna fick betala en liten avgift för sina produkter.

– Det finns i dag ett producentansvar för matförpackningarna, där en avgift per förpackning finansierar retursystemet. Men det finns inget producentansvar för det som finns i förpackningarna, maten, trots att den ofta har en avsevärt större miljöbelastning.

Olika sorters livsmedel påverkar miljön och klimatet på olika sätt. Köttproduktionen belastar miljön mest. Därför bör man prioritera att minska svinnet inom det området. ”Varje sparat kilo kött som leder till att nytt kött inte behöver produceras är en många gånger större vinst än ett motsvarande kilo potatis”, poängterar forskarna.

Ingrid Strid och hennes kollegor har på uppdrag av Jordbruksverket undersökt hur stor andel av nötköttsproduktionen som går förlorad på gårdarna innan köttet når konsumenterna.

– Siffrorna är skrämmande höga, 18 procent av alla djur inom nötköttsproduktionen går förlorade. Räknat i köttvikt motsvarar förlusterna nio procent.

Det är bland annat kalvar som dör vid födseln eller under sina första månader i livet, till följd av sjukdomar. Men i vissa fall bidrar djurlagstiftningen till att förlusterna blir så stora, konstaterar forskarna.

– Ett djur som exempelvis har en klövskada får inte åka slaktbil och måste därför avlivas på gården. Förr i tiden fanns det ett nödslaktssystem som såg till att de här djuren ändå kunde bli godkända som livsmedel, men den möjligheten har till stor del rationaliserats bort.

Det finns alltså skäl att undersöka hur en större andel av dessa djur skulle kunna komma in i livsmedelskedjan igen, menar Ingrid Strid. Forskarnas studier visar också att förlusterna är avsevärt mycket större på mjölkgårdar än på utpräglade köttgårdar.

– Det beror sannolikt på att mjölkkorna är mer utsatta för sjukdomar än djur som föds upp för att gå till slakt. Om en mjölkko exempelvis får en svårbotad juverinflammation så tar man nog ofta bort den.

Ett sätt att minska svinnet från köttproduktionen skulle kunna vara att helt enkelt äta mindre mängder kött, så att hela produktionsvolymen kan minskas.

– I debatten om att minska köttkonsumtionen måste man komma ihåg att minskningen bör gälla för alla animaliska produkter, vi behöver alltså också minska konsumtionen av exempelvis mjölk och ost, säger Ingrid Strid.

Ett intressant förslag som forskarna presenterar är att alla som hanterar mat professionellt måste upprätta en plan för hur överbliven mat ska bli uppäten istället för slängd. En ”plan B” med andra ord. Butiker kan exempelvis laga luncher, förskolor kan sälja matlådor till familjer och grossister kan skänka överblivna råvaror till välgörenhet.

– Det handlar ofta om färskvaror och då är naturligtvis tiden en viktig faktor. Man kan inte börja leta efter någon som kan ta hand om överblivna varor när de börjar bli för gamla. Man behöver fasta nätverk så att man i förväg vet var man kan avsätta överskottet.

Forskarna menar att det finns skäl till att utmana den rådande färskvarunormen. Om en större andel mat distribuerades fryst, torkad eller preparerad på annat sätt som förlänger lagringstiden så minskar matsvinnet.

– Vi bollar runt med så många olika sorters färskvaror att det ger upphov till något jag brukar kalla köksstress. Om en större andel av livsmedlen var frysta i stället, skulle köksstressen säkert minska, säger Ingrid Strid.

Hennes bästa råd är att inte köpa på sig för mycket, och att använda de matvaror man har hemma innan de hinner bli dåliga.

Det finns gott om både smarta och innovativa förslag på åtgärder för att minska matsvinnet, men väldigt få av dem har utvärderats med vetenskapliga metoder.

Ett internationellt forskarteam med svenska deltagare har gjort en sammanställning av åtgärder med bevisad effekt. Listan blev som väntat ganska kort. Men ett förhållandevis enkelt trick som faktiskt fungerar är att minska storleken på tallriken. Åtgärden är effektiv vid bufféer och andra ”tag själva situationer” och kan framgångsrikt kombineras med så kallade ”knuffar”. Det är lågmälda uppmaningar som ska förmå konsumenter att välja det mest miljövänliga alternativet. Ett exempel är skyltar vid bufféerna som informerar om att det går bra att hämta mat flera gånger.

– Det här är en av få åtgärder där man kunnat påvisa mätbara skillnader. Vi bedömer portionernas storlek i förhållande till tallrikens storlek – mindre tallrikar ger mindre portioner och mindre svinn, säger Cecilia Katzeff, en av forskarna bakom rapporten. Hon är doktor i psykologi och docent i människa-datorinteraktion vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.

Även tallrikens material kan spela roll. Amerikanska forskare har visat detta genom att servera munkar till universitetsstudenter; de som fick sina munkar på engångstallrikar lämnade mer rester än de som fick sina munkar på flergångstallrikar i plast (forskarna använde inte porslinstallrikar eftersom de ville att engångs- och flergångstallrikar skulle ha så lika vikt som möjligt).

– Det verkar som att man helt enkelt värderar maten högre om den serveras på en finare tallrik.

Informationskampanjer kan också ha en mätbar effekt på matsvinnet. Forskare i Portugal har provat att undervisa fjärdeklassare om hälsa och om matsvinn. Det medförde att matresterna från skolluncherna minskade med 30 procent, men effekten avtog ganska snabbt. Forskarna undervisade också en del lärare om hälsa och matsvinn, som sedan fick vidarebefordra kunskapen till eleverna. Den här åtgärden hade en svagare men varaktigare effekt på matsvinnet. Forskarna som utförde försöken drog slutsatsen att den här sortens informationskampanjer fungerar, under förutsättning att de upprepas med jämna mellanrum.

Det går en röd tråd igenom dessa exempel: De är alla utförda i samband med någon form av offentlig bespisning. Det beror på att det är ganska lätt att göra vetenskapliga undersökningar i sådana miljöer. Man kan exempelvis instruera personalen som hanterar maten att väga matavfallet före och efter det att åtgärden införts, vilket kan ge ett mått på dess effektivitet.

– Det är mycket svårare att mäta svinnet som uppstår i hemmen. I de fallen får man ofta förlita sig på självrapportering och den kan vara ganska subjektiv, säger Cecilia Katzeff.