Ung hjärna sårbar för droger

Missbruk sätter spår i den psykologiska utvecklingen på flera olika sätt. Jag kommer här främst att fokusera på alkoholmissbruk, men bilden sammanfaller ofta med andra former av substansmissbruk.

Missbruk leder ofta till sämre funktion i frontalloben – hjärnans centrum för planerings- och organisationsförmåga, konsekvenstänkande och impulskontroll. Ju tidigare missbruket påbörjats, desto större är risken att hjärnans utveckling påverkas negativt – och just frontalloben är extra sårbar då den utvecklas fram till cirka 25-årsåldern.

Hjärnans belöningssystem påverkas också med tiden av missbruk, vilket påverkar sinnesstämning och gör att bland annat depressivitet, irritabilitet och håglöshet tenderar att förstärkas. Individer är dock olika sårbara för alkohol och drogers effekter. Hjärnan är plastisk och kan ofta återhämta sig, men det blir svårare ju längre missbruket har pågått.

Även förmågan att hantera motgångar kan påverkas. Att gå igenom kriser är smärtsamt, men erfarenheterna kan, om rätt förutsättningar finns, ge ökad förmåga att möta framtida motgångar. Att genom berusning undvika att hantera negativa känslor minskar möjligheten att lära av sina erfarenheter och att erfara att man klarar av svårigheter. Här ska noteras att missbruk bara är ett av många möjliga undvikandebeteenden.

Den sociala situationen runt ett missbruk kan också spela stor roll för personens psykologiska utveckling – i synnerhet om missbruket initieras i ungdomen. Att dricka alkohol eller ta droger kan bli en betydande gemensam nämnare i umgänget, vilket innebär en minskning av andra stimuli och därmed minskade möjligheter att utvecklas på andra arenor. Detta kan också påverka identitetsutvecklingen, som är central i tonåren, på så sätt att man tidigt lyfter in alkoholkonsumtion som en central del av sin person och i sina vanor.

 /Malin Hildebrand Karlén, leg psykolog, forskare i missbrukspsykologi, och Claudia Fahlke, leg psykolog, professor i psykologi, Göteborgs universitet