Bellman blir till en person

Tyskland har sin Goethe, Storbritannien sin Shakespeare – de främsta nationalskalderna. I Sverige kanske några vill se August Strindberg eller Selma Lagerlöf på den positionen. Men för författaren och litteraturforskaren Carina Burman är det Carl Michael Bellman som gäller.

Efter att ha läst hennes mer än 750 sidor tjocka biografi om 1700-talsdiktaren är det lätt att instämma. Burman guidar kunnigt i Bellmans texter: hans fåtaliga brev, hans dikter och hans självbiografiska skrift (som hon ifrågasätter sanningshalten i). Hon refererar till viss forskning, polemiserar med annan. I den avslutande epilogen går hon också in på den mytbildning som florerat kring Bellman och som tidigare skymt själva personen.

Styrkan i Burmans biografi är att Bellman framstår som just en person – frammejslad genom beskrivningar av hans familj, av kvinnorna i hans liv men också av ett Stockholm och ett Sverige som under hans livstid (1740–1795) genomgår drastiska förändringar i övergången mellan frihetstiden och gustaviansk tid.