Kan färre barn lösa klimatkrisen?

När man diskuterar befolkningsförändringar är det viktigt att hålla isär skillnader i det totala antalet människor – befolkningsstorleken – och förändringar i andelen unga och äldre – åldersstrukturen. En växande befolkning ger en högre andel yngre i befolkningen, medan en minskande befolkning ger en högre andel äldre personer. Att vi lever allt längre gör också att det blir större andel äldre för varje år.

Det finns motstridiga åsikter bland forskare om de ekonomiska konsekvenserna av förändringar av både åldersstruktur och befolkningsstorlek, men mycket tyder på att ett samhälle kan hantera både en befolkning som minskar – och därmed åldras – och en som ökar – och därmed föryngras, – utan större problem om förändringarna varje år inte är så stora. Om barnafödandet är lågt under en längre tid, i genomsnitt under 1,3 barn per kvinna under flera decennier, blir det svårare att försörja en äldre befolkning, men så lågt barnafödande har vi aldrig haft i Sverige.

Demografins påverkan på miljön är främst kopplad till befolkningsstorleken, och då är det tydligt att ett större antal människor, allt annat lika, innebär mer belastning på miljön och större miljöproblem. Både Sveriges och världens befolkning beräknas öka till 2100 med lite knappt 40 procent, så en minskande befolkning är inget som demografer förutser, varken för Sverige eller för världen i stort.

/Martin Kolk, forskare i demografi vid Stockholms universitet och Institutet för Framtidsstudier