”Vi vill vara en del av gruppen”

1 | Varför har du skrivit den här boken?

– Jag har länge forskat om förhållandet mellan kunskap och handling i framför allt miljöfrågor. Och jag har kommit fram till att det finns en övertro på vad information kan göra. Många tror att om man bara sprider rätt siffror, så kommer folk lära sig och i förlängningen bete sig annorlunda. Men jag har länge menat att det inte är så.

2 | Varför det?

– Under den tid jag var gästforskare i Oxford valdes Donald Trump till president och Brexit vann i en folkomröstning. Stora delar av etablissemanget blev tagna på sängen och rätt chockade. Många började tala om faktaresistens och liknande. Men jag tycker att det finns problem med dessa perspektiv.

3 | Hur då?

– Vi är inte faktaresistenta på grund av okunnighet eller brist på fakta. Sedan urminnes tider har vi prioriterat att vara en del av gruppen. Det är långt viktigare att inte bli utstött än att få alla fakta rätt. Och detta gäller inte bara högerextremister och religiösa galningar – det gäller även det så kallade etablissemanget. Detta är rent evolutionärt – vi selekterar kunskap för att passa in.

4 | Detta låter rätt pessimistiskt. Är det någon idé att som Steven Pinker eller Hans Rosling sprida fakta om världen?

– Jag tycker att de förenklar, och har en övertro på kraften hos rena fakta. Mitt argument är att faktaspridning är viktigt, men vi måste även ta hänsyn till kunskapens sociala dimensioner och gruppens betydelse. Kunskap kan polarisera. 

5 | Har sociala medier påverkat utvecklingen?

– Problemet har nog funnits i alla tider, men kanske har sociala medier spätt på utvecklingen i och med att man inte möts ansikte mot ansikte. Det tror jag ökar risken för fula påhopp och dåligt underbyggda argument. Men de flesta av oss möter trots allt olika åsikter och ståndpunkter i vår vardag. 

6 | Hur kan vi bli bättre på att ta till oss kunskaper som går emot vår grupptillhörighet och förutfattade meningar?

– Det är svårt att påverka sig själv. Man kan till att börja med fundera över varför människor ens skulle ha något intresse av att få sina grundläggande ståndpunkter omkullkastade, till exempel i klimatfrågan. Bara det är en tröskel. Använd olika källor, inse att medier hellre skriver om problem än förbättringar och så vidare.

Och att låta grupper mötas och samarbeta för konkreta, gemensamma mål kan vara ett sätt. Att möta de som har andra uppfattningar ansikte mot ansikte slipar argumenten och utmanar de egna  ståndpunkterna. Så går det till i forskarvärlden. Man behöver alltid kritik.

7 | Är du optimist eller pessimist?

– Jag är nog försiktigt optimistisk. Iran erkände i vintras att de hade skjutit ner planet som hade kraschat. De kunde inte stå emot fakta. Debatten om frågan har ökat medvetandet om kunskapsresistens och bekräftelsebias. Viktigaste insikten är nog att de behöver lösas med gemensamma insatser. Man kan inte lösa dem på egen hand.