Sjuk biskop daterar om tuberkulos

I början av 1600-talet drabbas studenten Peder Winstrup av en okänd sjukdom, men överlever och verkar som biskop i Lunds stift från år 1635 fram till sin död år 1679 vid 74 års ålder, då han begravs i Domkyrkan i Lund.

I samband med att han drygt 330 år senare skulle flyttas från en krypta till kyrkogården tog forskare från Lunds universitet tillfället i akt att göra en vetenskaplig undersökning av kvarlevorna.

Den avslöjade en trolig kandidat till Winstrups sjukdom, då hans lungor innehöll ärrvävnad som tuberkulos kan lämna efter sig. Ärrvävnaden visade sig mycket riktigt innehålla tuberkulosbakterier, vars arvsmassa var extremt välbevarad.

– Det var då vi insåg att ”Okej, det här har större potential än att bara ställa en diagnos”, vilket var jättespännande, säger Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi vid Lunds universitet.

Med en genetisk analys kunde forskarna slå fast att människor inte smittades med tuberkulos i stor skala förrän för omkring 6 000 år sedan. Därmed bekräftar de en teori som förts fram under de senaste åren: att tuberkulos är omkring 64 000 år yngre än de 70 000 år som tidigare föreslagits.

Vanligtvis är bakterier från arkeologiska fynd i dåligt skick, men tack vare att Winstrup begravdes under vintern och torkade ut innan den värsta förruttnelsen drog igång blev han en naturlig mumie.

Bakterier från sådana välbevarade fynd ger en ”stillbild” av ett ögonblick i sjukdomens historia. Eftersom bakterier förändras över tid kan en jämförelse mellan flera historiska stillbilder låta forskarna räkna ut förändringsfarten. Farten möjliggör slutsatser om ungefär när sjukdomen tidigast började smitta människor i stor skala. I Peder Winstrups fall jämfördes han med mumier från Peru och Ungern, som även de pekat på att tuberkulos inte är äldre än ett par tusen år.

En sådan jämförelse går inte att göra med endast nutida tuberkulosbakterier, vilka teorin om sjukdomens 70 000-åriga ålder bygger på. Trots att mikroorganismerna är i bra skick måste tillbakablicken till större del grundas på modeller och antaganden vilket ökar felmarginalen.

En annan förutsättning för att analysera arkeologiska bakterier är den moderna teknik som finns i dag. En del av studierna som tidigare påstått sig visa tuberkulosrester som är betydligt äldre än 6 000 år har ifrågasatts och fått kritik, bland annat på grund av att mätmetoden PCR, Polymerase Chain Reaction, ansetts ha gett osäkra resultat vid analyserna av bakterierna från de arkeologiska fynden.

– Man kan inte riktigt lita på de tidigare studierna. Metoden i studierna som kommer nu ger däremot mycket bättre upplösning, säger Torbjörn Ahlström.

Anders Götherström är professor i molekylär arkeologi vid Uppsala universitet. Han instämmer i att resultaten bekräftar tidigare studier som dragit samma slutsats, och säger att Lundaforskarnas studie både är trovärdig och bygger på bra data.

Den gedigna studien till trots är det oklart i vilken i vilken utsträckning kunskapen kan komma till nytta i dag. Visserligen härjar tuberkulos fortfarande i flera delar av världen, men på grund av antibiotika har spelreglerna för bakteriernas utveckling förändrats totalt, vilket är mest uppenbart i form av det ökande problemet med antibiotikaresistens, som Forskning & Framsteg tidigare skrivit om.

Studien är publicerad i Genome Biology, och är resultatet av ett samarbete mellan Lunds universitet och Max Planck Institutet i Tyskland.