Lätt att vänja sig vid en extra tumme

Hur påverkas vår hjärna av teknik som ger oss extra robotlemmar? Det har forskare från Storbritannien försökt ta reda på i en studie med en mekanisk extratumme.

Text Oskar Alex
Publicerad
Extratummen styrs med sensorer på bägge stortår. ”Vi förvånades över hur snabbt deltagarna lärde sig styra den”, säger forskaren Paulina Kieliba.
Bild: Dani Clode Design

Ett tryck från den ena stortån gör att tummen fäller ihop sig. Med ett tryck från den andra rör den sig uppåt mot övriga fingrar, och använder man båda tårna kan den robotiska tummen vinklas nästan som ett vanligt finger.

I en ny studie lät forskare från University College London drygt 20 personer använda robottummen på sin högra hand under fem dagar. Deltagarna fick bland annat använda en hand för att klara saker som är enklast med två – till exempel att hålla i en kaffekopp och samtidigt röra om i den med en sked.

– Vi förvånades över hur snabbt deltagarna lärde sig. Redan efter den första dagen klarade de av grundläggande saker som att plocka upp föremål, säger Paulina Kieliba, studiens försteförfattare, som tillhör forskargruppen Plasticity Lab och forskar om kognitiv neurovetenskap.

Målet med övningsperioden var att lära sig mer om hur hjärnan anpassar sig till robotlemmar.

– Tänk dig ett futuristiskt scenario där människor använder en extra hand eller arm åtta timmar om dagen på jobbet. Kommer det att påverka hur väl personen kan kontrollera sin egen kropp, när hen kommer hem på kvällen? Där är kunskapen om hjärnans anpassning viktig.

Ändrat mönstren i hjärnans aktivitet

De avbildade därför deltagarnas hjärnor med magnetröntgen, fMRI. Efter de fem dagarna syntes en förändring av mönstren i hjärnans aktivitet hos försökspersonerna, i den del som hanterar motorik (motor cortex), specifikt i regionen som hör ihop med den högra handen.

F&F Evenemang:

En kväll om livet efter digitaliseringen

En tankeväckande och lärorik kväll med teknikhistorikern Nina Wormbs, sociologen Malin Åkerström, filosofen Hans Ruin och litteraturvetaren Jesper Olsson. 25 januari på Playhouse Teater i Stockholm.

Läs mer och boka

Förändringen uteblev hos deltagarna i kontrollgruppen, som fick göra samma övningar men utan robottumme. I dagsläget vet forskarna inte hur skillnaden i hjärnaktivitet ska tolkas. Det bör även tilläggas att effekten var svag och försvann redan efter en vecka.

Om längre och mer intensiva träningsperioder kan ge en starkare eller mer ihållande effekt återstår att se och är någonting forskarna vill undersöka i framtida studier. De vill även vidareutveckla prototypen i sig.

– Nästa steg är att hitta en bättre lösning än att sätta sensorerna under tårna, eftersom det gör det väldigt svårt att kontrollera tummen när man går, säger Dani Clode, som har utformat tummen.

Studien är publicerad i Science Robotics

En stor del av övningarna kretsade kring att klara av saker som är knepiga att utföra med bara en hand.
Bild: Dani Clode Design
Text Oskar Alex
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor