Gripande om organdonation

Trots att 80 procent av svenskarna är positiva till att bli donator är organbristen stor. I snitt dör nästan en person i veckan i kön till en transplantation. Varför är det så? I boken Ur döden liv berättar vetenskapsjournalisten Lisa Kirsebom om de hinder som kan förklara Sveriges mediokra placering på listan över antal donatorer per miljon invånare.

Ett hinder som ofta lyfts fram är att bara knappt en av fem anmält sig till donationsregistret. Men det är långt ifrån hela förklaringen. När hoppet är ute måste intensivvårdpersonalen ha organdonation i bakhuvudet, veta vad som gäller och orka ta det tunga samtalet med anhöriga i chock och sorg.

Sedan måste hela den dramatiska kedjan klaffa. Från att ett hjärta opereras ut ur donatorn är tiden knapp till mottagarens bröst.

Mellan intervjuer med läkare, koordinatorer och andra involverade väver författaren in en gripande skildring av hur hennes man Andreas får en ny lever efter en lång och orolig väntan.

Vi får också möta flera andra svårt sjuka vars enda hopp är att det där efterlängtade samtalet om att ett hjärta, två friska lungor eller en njure hinner komma innan det är för sent.

Det är läsvärt, tänkvärt och på riktigt – på liv och död.