”Klimatfrågan kan inte lösas separat”
I multikrisernas tid gäller det att hitta lösningar som inte förvärrar andra problem, skriver klimatpolitikforskaren Naghmeh Nasiritousi som har läst den senaste IPCC-rapporten.
Efter flera års arbete, där 278 forskare från 65 länder deltagit i skrivandet, är nu IPCC-rapporten Att begränsa klimatförändringen färdigställd. På 2 913 sidor utvärderas kunskapsläget om möjliga lösningar på klimatproblemet ur ett globalt perspektiv. Den är en omfattande genomgång av olika åtgärder som krävs för att begränsa klimatförändringar. Huvudbudskapet är att tiden för stegvisa utsläppsminskningar är förbi. Vi kan inte längre skjuta upp utsläppsminskningar och vi kan inte nöja oss med långsamma minskningar i vissa sektorer.
Det är den tredje delrapporten i den pågående sjätte kunskapsutvärderingen (AR6), vars syntesrapport ska publiceras i oktober. Den första delrapporten, Den naturvetenskapliga grunden, slog fast att det är ”otvetydigt att mänsklig påverkan har värmt upp atmosfär, hav och land”. Den andra delrapporten, Effekter, anpassning och sårbarhet, konstaterar att ”viss inverkan av ökade väder- och klimatextremer har varit oåterkallelig då naturliga och mänskliga system drivits bortom sin förmåga till anpassning”. Med andra ord, mänsklig påverkan på klimatsystemet har ökat väderextremer som bidragit till skador och förluster för både människor och natur. Att inte minska växthusgasutsläppen bidrar till större och större risker för våra samhällen, där de sårbara redan drabbas hårt. För att begränsa uppvärmningen sammanställer den nya rapporten en rad åtgärder på lokal, nationell och internationell nivå.
Starka budskap till beslutsfattare
Sammanfattningen för beslutsfattare förhandlades på övertid och innehåller starka budskap. Bland annat slås det fast att med de klimatplaner som länder hittills presenterat kommer världen troligtvis att överskrida 1,5-gradersmålet. För att klara att begränsa uppvärmningen för att kunna uppfylla Parisavtalets mål behövs därför snabba och djupa utsläppsminskningar i alla samhällssektorer. För att det ska vara möjligt beskriver rapporten behovet av att snabbt minska användningen av fossila energislag, effektivisera resursanvändning i olika sektorer, transformera industrisektorn mot mer cirkulära processer, samt ställa om finanssektorn mot hållbarare investeringar. Beslut med låg ambitionsnivå i dag riskerar att låsa in höga utsläpp under lång tid. Många utsläppsminskningar kräver ny infrastruktur och systemförändringar och behöver därför initieras nu. Detta behöver göras samtidigt som världen ökar kolsänkor med naturbaserade och tekniska lösningar.
Rapporten slår fast att alla samhällsaktörer måste bidra till klimatomställningen. Den beskriver många pågående initiativ, däribland nätverk av städer och partnerskap mellan privata och offentliga aktörer som bidrar till klimatomställningen.
Dessutom har den nya rapporten för första gången även fokus på konsumtion och beteendeförändringar som en viktig pusselbit för att kunna nå Parisavtalets mål. Med en snabbt krympande koldioxidbudget befäster rapporten vikten av en rättvis omställning inom och mellan länder.
I multikrisernas tid
Samtidigt vet vi att klimatkrisen inte är den enda kris som kräver uppmärksamhet. Pandemi och krig skapar stora tragedier och spänningar, hungersnöd breder ut sig och andra miljöproblem – exempelvis med biologisk mångfald, kemikalier och avfall – konkurrerar om uppmärksamhet. Då är det viktigt att satsa på lösningar som ger synergieffekter. Vi har inte råd att lösa dessa kriser var för sig. I multikrisernas tid är utmaningen att hitta lösningar som inte förvärrar andra problem, och som helst löser flera problem samtidigt.
Politiken sätter villkoren för samhällsutvecklingen och mer konsekvent politik behövs för att öka styrningen mot hållbara samhällen. Att godkännandet av rapporten drog ut på tiden visar hur politiskt känsligt förslag för utsläppsminskningar är. Världen har förvisso gjort flera framsteg sedan det misslyckade Köpenhamnsmötet, COP15, år 2009 för att begränsa klimatkrisen. Men en oberoende analys visar att inget land gör tillräckligt för att nå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Därför är den nya IPCC-rapporten så viktig då den ger en meny med åtgärdsförslag för att få bukt med utsläppen.
Vad som krävs nu är ett holistiskt grepp av beslutsfattare runt om i världen. I juni står Sverige som värd för FN-mötet Stockholm+50 med diskussioner som syftar till att öka takten i omställningen mot en hållbar framtid. IPCC:s rapporter har tydliggjort att det finns mycket som kan göras om politisk vilja finns. Många av åtgärderna ger andra vinster också, såsom renare luft, bättre hälsa och mer levande städer. Rapporterna påminner också om att vi hela tiden ökar riskerna och öppnar för fler riskabla tekniska lösningar om vi inte agerar nu. Det är därför dags för fler demokratiska samtal kring hur vi vill att det fossilfria samhället ska se ut och hur en rättvis omställning kan genomföras.
Det som behövs är en ärlig politisk diskussion om omställningens många fördelar, men också dess utmaningar. Lösningarna finns, det är upp till oss alla att se till att IPCC:s budskap hörsammas.
Naghmeh Nasiritousi
- Naghmeh Nasiritousi är forskare vid Tema miljöförändring vid Linköpings universitet, samt vid Utrikespolitiska institutet.
- Hennes forskning är inriktad på roller och maktförhållanden i det internationella klimatsamarbetet.
- Naghmeh Nasiritousi leder projektet ”Att överbrygga stuprör — kan EU:s uppdrag för klimatneutrala städer accelerera energiomställningar?”
- Hon är en av författarna till underlagsrapporten till Klimatpolitiska rådet: ”Stöd för och attityder till klimatpolitik i Sverige”.
Kunskap baserad på vetenskap
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer