Här avslöjas klotter i kyrkan – skrivet på medeltida latin

Inristningen på en vägg vid koret i Östra Sallerups kyrka utanför Höör upptäcktes vid en renovering, av en antikvarie som sökte efter just klotter i kyrkor. Eftersom den var svårtydd kopplades språkforskare in. De insåg att ristningen var ovanlig och intressant på flera sätt.

– Vanligtvis är det kyrkobesökare som ristat in sitt namn eller kanske en kort bön. Och vid den här tiden använde de ofta runor. Men det här är latinska bokstäver och av formerna att döma är det skrivet av en van skrivare, troligen en anställd i kyrkan som fått utbildning i Europa, säger Anna Blennow, docent i latin vid Göteborgs universitet.

Hon forskar bland annat om latinets ankomst till Norden och medeltida latinska inskrifter. Ristningen i Östra Sallerups kyrka är också ovanlig till innehållet. Det är en minnesvers som hon spårat till ett latinskt grammatiskt verk från 1200-talet: ”Celestem dominum terrestrem dic fore dompnum”, på svenska ungefär ”Kalla den himmelske härskaren för dominus, och den jordiske härskaren för domnus”.

Det saknade i:et är en liten men viktig skillnad, som skiljer Gud Herre från prästen.

– Kanske är det en diakon som ristat in det i putsen för att inte göra bort sig vid tilltal av prästen under mässan: ”Jag får inte säga fel”. Och så skrev han det på väggen. Det är också ett fenomen man ser redan på romersk tid, man lär sig verser och ristar in dem för att man kan, säger Anna Blennow.

Att det kan finnas kopplingar till kontinenten i en liten landsortskyrka kan tyckas märkligt, men Östra Sallerups kyrka ägdes en tid av biskop Absalon i Lund, som testamenterade bort den vid sin död 1201. Han ägde även flera hemman i trakten.

Troligen hade raderna ristats in i puts som inte hunnit torka. Ovanpå det hade senare lagts nya lager puts, som delvis spruckit. För att få texten att synas bättre belystes den med starkt ljus – bland annat ultraviolett – i olika vinklar och bearbetades med avancerad bildbehandling, utvecklad på Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet.

Under den tolkade raden finns ytterligare två rader, som är mer fragmentariska och svårtydda. Att försöka förstå dem blir ett detektivarbete. Anna Blennow och kollegan Elisabet Göransson från Lunds universitet hoppas kunna hitta medeltida manuskript där alla tre rader finns med – om texten är treradig. De rader som inte tolkats skulle i stället kunna innehålla namnet på den som skrev och ett datum, eller något helt annat.

– Under medeltiden spreds skrifter med kopiering för hand, och man var fri att lägga till egna kommentarer. Så min plan är att söka upp fler äldre varianter, som kan skilja sig från texten i standardutgåvan, säger Anna Blennow.

Som forskare på bland annat medeltida klotter samarbetar hon med runologer, eftersom runor var det vanligaste alfabetet för gemene man. Det sker bland annat inom ett större projekt om medeltida skriftkultur i Norden, Modes of Modification. Projektet att tolka skriften i Östra Sallerups kyrka är fristående, och finansieras av Lunds stift.