”Byt ut mediciner som kan öka risken för bröstcancer”

Min bror insjuknade i schizofreni när jag var 14 år gammal. Sjukdomen har såklart orsakat mycket sorg. Men den har också givit mig positiva erfarenheter och en enorm drivkraft att försöka förstå schizofreni på ett djupare plan. Om min bror inte blivit sjuk hade jag varken doktorerat, blivit schizofreniforskare eller docent i farmakologi med fokus på utvecklingen av nya och bättre läkemedel mot schizofreni.

Det finns ännu ingen bot mot sjukdomen. Men det finns antipsykotiska läkemedel som kan lindra en del av symtomen. Tyvärr är vissa av dem förknippade med svåra biverkningar som metabolt syndrom, påverkan på immunförsvaret och kroppens nivåer av hormonet prolaktin.

Under senare år har det forskats mycket på sambandet mellan just förhöjda prolaktinnivåer och bröstcancer. Bröstcancer är vanligare hos kvinnor med schizofreni än hos andra kvinnor. Orsakerna är sannolikt flera. Kvinnor med schizofreni deltar i mindre utsträckning i mammografi. När de blir sjuka söker de vård i ett senare skede av sjukdomen, ofta när cancern redan är spridd. Och psykossjukdomen i sig medför flera riskfaktorer. Schizofreni leder ofta till ett passivt liv utan fysisk aktivitet, dåliga kostvanor, fetma och diabetes. Kvinnor med psykossjukdom röker också mer än andra, har oftare ett missbruk, föder färre barn och ammar mindre.

Utöver detta är prolaktin alltså en ytterligare riskfaktor. Under slutet av 2021 och början av 2022 publicerades två stora registerstudier, en finsk och en amerikansk, om kopplingen mellan antipsykotiska läkemedel och bröstcancer. Studierna visar att läkemedel som höjer nivån i blodet av prolaktin ökar risken för bröstcancer med 50 till 60 procent – men att behandling med antipsykotiska läkemedel som inte orsakar prolaktinstegring inte heller ökar risken för bröstcancer.

En styrka med den finska studien är den långa uppföljningen, 40 år, och att alla som ingick hade diagnosen schizofreni, både de som insjuknade i bröstcancer och kontrollerna. På så vis bör livsstilsfaktorer vara relativt lika i båda grupperna. Man lyckades också kontrollera för diabetes, antal barn, missbruk och andra läkemedel som kan påverka risken för bröstcancer. En svaghet med studien är att man inte specifikt kunde analysera den eventuella risken för bröstcancer vid behandling med icke prolaktinhöjande läkemedel som introducerats på senare tid, till exempel aripiprazol (som introducerades på den finska marknaden först 2004), brexpiprazol och kariprazin.

Svagheten med den amerikanska studien var bland annat att uppföljningstiden var kort, med en median på fyra år vilket är lite i cancersammanhang. Kvinnorna i studien var också alla under 65 år och man kunde inte kontrollera för alla kända riskfaktorer för bröstcancer.

Det krävs mer forskning för att få entydiga besked om sambandet mellan prolaktinhöjande läkemedel, prolaktinvärde och risk för bröstcancer. Men mot bakgrund av de nya studierna är det ändå rimligt att se över rutinerna för hur vi kliniskt hanterar kvinnor som behöver långvarig behandling med antipsykotiska läkemedel, självklart utan att för den sakens skull äventyra att de återinsjuknar i psykos.

Valet av läkemedel ska utgå från patientens symtom, svårighetsgrad och känd biverkningsprofil. Man kan givetvis invända att riskökningen i de nya studierna är måttlig. Samtidigt betyder en riskökning på 50 ­till 60 procent att ett stort antal kvinnor kan drabbats av bröstcancer, vilket kanske hade kunnat undvikas. Idag är åtminstone ett prolaktinhöjande läkemedel förstahandsval på samtliga regioners rekommendationslistor. Men det finns alternativ. Därför är det dags att sluta behandla kvinnor rutinmässigt med antipsykotiska läkemedel som orsakar prolaktinstegring.