Skogens underjordiska nätverk liknar hjärnan

När Suzanne Simard började arbeta inom den kanadensiska skogsindustrin gjorde hon tidigt en viktig upptäckt. Hon insåg att träden kommunicerade med varandra och bildade underjordiska nätverk i symbios med svampar. Ändå skulle det dröja innan omvärlden lyssnade.

I dag är Suzanne Simard professor i skogsekologi vid University of British Columbia i Kanada. I självbiografin Allt jag lärt mig av träden beskriver hon kronologiskt den snåriga vägen till internationellt erkännande. Hennes resultat avfärdades inledningsvis som Hollywoodfasoner. Filmen Avatar – om den blå urbefolkningen som älskar naturen – bygger faktiskt på hennes forskning om de kommunicerande träden.

Boken är både personlig och medryckande. Genom åren gör hon sig osams med myndigheter och representanter för skogsindustrin, men också detta skildras med värme snarare än bitterhet. Alla fakta är försiktigt insprängda i den självbiografiska berättelsen. Under en vandring tvingas hon klättra upp i ett träd och gömma sig för tre grizzlybjörnar.

Skogens underjordiska nätverk har många likheter med den mänskliga hjärnan. Om vi börjar se på träden som levande varelser tror Suzanne Simard att vår empati för skogen kommer att fördjupas. Kanske kommer vi då att vara mer rädda om naturen och sluta utsätta den för vanvård. Det återstår att se om hon får rätt.