Här leker kycklingarna kull

Massor av sågspån, några gummimaskar och en samling halmstrån. Så inreddes de lekoptimerade boxar som forskare vid Linköpings universitet lät kycklingar leka loss i. På filminspelningar syntes tydligt hur kycklingarna sprang runt med låtsasmaskar och jagade varandra. De sprätte också frikostigt med sågspånet.

– Kycklingarna satte i gång att leka så gott som omedelbart, säger Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet.

Sedan tidigare fanns ett antal studier som undersökt lekbeteendet hos lamm, kalvar och griskultingar, men kycklingarna hade halkat mellan stolarna. Man har helt enkelt inte trott att de leker – men Per Jensen och hans forskarkollegor var inte lika övertygade. De visade sig få rätt.

Förutom att jaga varandra och sprätta runt, noterade forskarna också hur kycklingarna bröstade upp sig och låtsasslogs med varandra, ungefär som hundvalpar. Men Per Jensen definierar det ändå som lek och inte som bråk.

– Alla kycklingarna följde samma tidsmönster. De leker väldigt lite när de är nykläckta och som mest mellan fem och sex veckors ålder. Därefter minskar leken. Om de hade bråkat på riktigt skulle detta i så fall bli vanligare närmare könsmognad, men i stället ser vi hur de här beteendena klingar av, säger Per Jensen.

I studien, som är publicerad i tidskriften Scientific Reports, jämförde forskarna domesticerade tamhöns med sina vilda förfäder, röda djungelhöns. Oväntat nog såg forskarna att alla kycklingar leker på exakt samma sätt. Trots att kycklingarna domesticerades för över 8 000 år sedan har de alltså inte tappat sina vilda lekbeteenden. Mängden lek var dock högre hos tamhönsen.

– Det rimmar rätt bra med en teori som man har undersökt på andra arter, som handlar om att domesticerade djur får en förlängd barndom. De behöver aldrig bli vuxna och kan leka mer och under en längre tid, säger Per Jensen.

I studien jämfördes också kullar med kycklingar som kläckts under väldigt lugna omständigheter med kycklingar som kläckts på ett vanligt kläckeri. På förhand trodde forskarna att kläckerikycklingarna skulle leka mindre. I stället var det tvärtom.

– Det var väldigt förvånande. Sedan tidigare vet vi att stressade djur och djur som mår dåligt inte leker. Kanske hade kläckerikycklingarna ett uppdämt behov av att leka och blev därför extra stimulerade av att få möjligheten, säger han.

Trots att det finns tidigare studier som visar att såväl lamm och kalvar som griskultingar mår bra av att få leka är detta beteenden som fortfarande inte aktivt uppmuntras inom den traditionella djurhållningen. Det vill Per Jensen ändra på.

– Mycket tyder på att det går att ge djuren ett bättre liv genom att stimulera till lek. Vi kommer att titta vidare på detta. Tanken är bland annat att se om det går att göra kycklingar mer stresståliga på sikt genom att fortsätta uppmuntra till lek även efter barndomen. Det finns stora möjligheter här, säger Per Jensen.