Renässans för rågen

Uttrycket ”ont krut förgås inte så lätt” kan låta smått obegripligt, men har ingent­ing med skjutvapen att göra. I stället bottnar alltihop i tyskans ”unkraut” som betyder ogräs. Länge sågs råg som ett störigt ogräs, men med åren avancerade sädesslaget till en viktig basföda för den arbetande befolkningen. Nu tycker den finska författaren och biologen Annika Luther att rågen förtjänar ännu en revansch.

I boken Rågen: En spretig historia redogör hon för sädesslagets rika kulturhistoria och skriver initierat om rågens biologi. Boken klassas som facklitteratur, men innehåller också en god portion filosofi. Var går egentligen gränsen mellan gräs och ogräs? Inspirerad av Patrik Svenssons uppmärksammade bok Ålevangeliet refererar hon friskt till såväl dikter och sångvisor som till vetenskapliga rapporter.

Riktigt hjärtknipande blir det i kapitlet om rågen som den ofrivillige massmördaren. När rågen infekterades av den parasitiska svampen mjöldryga dog såväl människor som djur. Inte bara i Finland, utan också i rågälskande länder som Frankrike. Historiker menar att mjöldrygeepidemierna medverkade till de folkliga upproren som orsakade den franska revolutionen år 1789. Eftersom råg var fattigmansmat var det få rika som drabbades. De fattiga bönderna var inte heller beredda att tro på att deras älskade råg kunde göra dem sjuka.

I dag är det tryggt att äta rågbröd – ändå förekommer det allt mer sällan. Det tycker Annika Luther är synd och hon argumenterar för sädesslagets frosthärdighet och unika smakegenskaper. Kanske kommer vi att se mer av rågen framöver?