500 år sedan Götstaff blev kung

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung och det finns skäl att fira 500-årsjubileet.

– Det är inte helt befängt att kalla det för ett viktigt år för Sveriges självständighet, säger Joakim Scherp, historiker vid Stockholms universitet.

Historien hade kunnat gå i annan riktning. Tre år tidigare hade den danske kungen Kristian II krönts till kung över Sverige. Kröningen följdes som bekant av Stockholms blodbad.

– Kristian II försökte utrota eliten. Sverige hade kunnat bli ett lydrike åt Danmark, så som Norge blev, säger Joakim Scherp.

Det fanns ett utbrett motstånd mot den danske kungen i Sverige. Han införde till exempel impopulära lagar, som att man inte fick bära vapen. Upproret mot Kristian II leddes av Gustav Eriksson, eller Gøsste Erichson som han kallas när han första gången omnämns i skriftliga källor. Namnet Vasa lades till långt efter hans död – under sin långa regeringstid kallades han kort och gott för konung Götstaff. Till skillnad från många andra kungar i Europa vid den här tiden lutade han sig inte mot adeln, utan införde ett nätverk av fogdar, en sorts mer praktiskt orienterade statstjänstemän.

– Genom fogdarna hade kungen nästan direktkontakt med den breda menigheten, säger Joakim Scherp.

Konung Götstaff har gjort avtryck i historien genom den protestantiska reformationen där han kapade kyrkans band till Rom och gjorde sig själv till kyrkans överhuvud. Han införde också arvkungadömet som stärkte kungamakten rejält och gav ökad politisk stabilitet på lång sikt.

– Man kan ha olika åsikter om Gustav Vasa som kung – han var nog lika mycket tyrann som landsfader – men han var viktig för Sveriges nationella självständighet, säger Joakim Scherp.